Fortsätt till huvudinnehåll

Ro utan åror - Ulla-Carin Lindqvist

Ulla-Carin Lindqvist arbetade på Rapportredaktionen fram tills att hon fick diagnosen ALS (amyotrofisk lateralskleros). Det är den värsta av alla neurologiska sjukdomar. Det finns ingen bot och man avlider oftast inom ett par år.

Ulla-Carin skriver om sin sjukdomstid, från första symptomet som visar sig som svaghet och ryckningar i ena handen och snabbt sätter hela hennes kropp ur spel. Det är en oerhört gripande och sorglig bok, men även en hyllning till livet och kärleken. En bok om att ta vara på den tid man har med de människor man älskar.

Jag blir väldigt imponerad av Ulla-Carins mod och av hennes sätt att acceptera och hantera den svåra sjukdomen och det hastigt annalkande slutet på hennes liv. Jag tycker att det finns mycket att lära sig även för oss som har turen att vara friska och starka. Det är så otroligt lätt att man uppslukas av vardagen, av stressen och av alla måsten.Jag rekommenderar denna bok starkt - se dock till att ha en och annan näsduk inom räckhåll när du läser den. Det kommer att behövas!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo