Fortsätt till huvudinnehåll

På spaning efter den vecka som gått - 5

Det stora som hänt i bloggisfären i veckan är så klart att vinnaren av Bokbloggarnas litteraturpris 2012 tillkännagavs och det blev inte helt oväntat Jonas Gardells hyllade Torka aldrig tårar utan handskar 1: Kärleken, en värdig vinnare som även jag lade en av mina tre röster på. Tvåa kom Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren som jag också röstade på. Trea kom Jellicoe road av Melina Marchetta, som jag nominerade men min tredje röst la jag på Sara Stridsberg, om jag inte minns helt fel nu. Tre riktigt bra böcker så grattis till er!

I veckan har jag också påbörjat ett riktigt tungt läsprojekt, både fysiskt och innehållsmässigt, då jag gett mig på att läsa tegelstenen Ximen Nao och hans sju liv av 2012 års Nobelpristagare Mo Yan. Eftersom den är såpass lång och fullspäckad av fantastisk läsning bestämde jag mig för att läsa en del åt gången och således skriva om var och en av de fem delarna för sig. Det är alldeles för mycket för att en enda recension ska göra den rättvisa så det blir i stället något a en följetång. Ni som vill läsa de med mig får gärna hänga på och för er som kanske inte orkar ta er an boken men är nyfikna på vad den handlar om så passar det nog utmärkt. Första delen kan ni läsa om här

Veckan avslutades idag med en bokcirkelträff på Rådhuscaféet här i Skövde. Mycket folk och  lite plats ledde till en miljö som inte är ultimat för bokprat men vi är inte sena att babbla på vi heller. Vi pratade om månadens bok, Perks of being a Wallflower av Stephen Chbosky. Intressant och berörande läsning, även om alla inte gillade språket. Jag hade lite för höga förväntningar på den så jag blev lite besviken men nu när det gått en vecka sedan jag läste klart den så känns det som att den fått sjunka in lite. Jag vill gärna se filmen. Nästa gång vi ses ska vi prata om fransyskan Delphine de Vigans Underjordiska timmar vilket jag ser mycket fram emot eftersom Sekwa, som gett ut den på svenska, aldrig gjort mig besviken tidigare

Kommentarer

  1. Underjordiska timmar är otäckt bra. Passar säkert för bokcirkel, jag tyckte den var mycket tänkvärd.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…