Fortsätt till huvudinnehåll

Liftarens Guide till Galaxen.

För ett litet tag sedan läste jag första delen av Liftarens Guide till Galaxen. Det är ju en såndär bok som man hört allt möjligt bra om och som är mer eller mindre kultförklarad, så jag kände att jag borde ge den en chans.

Boken handlar om Arthur Dents, som en morgon inser att hans hus är i färd med att rivas. Det ska nämligen byggas en genomfartsled rakt igenom platsen där huset ligger. Arthur vill självklart inte gå med på detta, och protesterar genom att lägga sig raklång framför bulldozern. Då dyker hans vän Ford Prefect (som egentligen är en utomjording) upp och övertalar Arthur att följa med till puben och ta ett glas (efter att ha fått byggarbetarnas chef att lägga sig framför bulldozern i Arthurs ställe, med löftet att byggarbetarna får gå till puben så fort Arthur är tillbaka). När så Arthur och Ford sitter på puben dyker en flotta av rymdskepp upp. De vill spränga jorden eftersom den ligger i vägen för en genomfartsled som skall byggas. Ford och Arthur lyckas lifta med ett av rymdskeppen och nu börjar en resa ut i rymden.

Jag tyckte att boken var fantastiskt rolig och underhållande i början, och jag satt och småskrattade ungefär hela tiden. Tyvärr tröttnade jag ganska snabbt och tyckte den blev ganska jobbig när huvudpersonerna rest ut i rymden. Det blev lite för mycket konstiga namn och sidospår om rymdvarelserelaterade saker att jag fick lite svårt att hänga med, eller i alla fall att uppehålla intresset. Jag hade lovat mig själv att läsa hela del 1, men satt i princip och räknade hur många sidor det var kvar tills det var över. Boken har ju dock hyllats och det har gjorts filmer och spel osv av den, så nu i efterhand har jag funderat på om man kanske ska ge den en chans till ändå, kanske blir den bättre längre fram. Vad säger ni som läst den?

Kommentarer

  1. Jag förstår inte grejen med den. Kanske är jag för tråkig och inrutad men det är en av de tråkigaste böcker jag läst. /Sofie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så kände jag med. Jag började fundera på om jag inte har någon humor, haha. Men det är väl helt enkelt inte min typ av humor ;) Läste du hela?

      Radera
  2. Jag tyckte den var jätterolig. Men jag har bara läst första delen

    SvaraRadera
  3. Jag älskar de två första böckerna, särskilt den andra har jag för mig. Efter det tyckte jag det blev lite segare, men jag tycker absolut du ska ge den första boken en chans till :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste ut den första boken, men då kanske jag ska fortsätta med andra boken också om du tyckte att den var bättre! :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…