Fortsätt till huvudinnehåll

Insekten och hunden

Förvandlingen, Den sanningssökande hunden - Franz Kafka

När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt. 

Ja den meningen kan vara en av de mest kända inledningarna till en berättelse någonsin. I riktigt Kafka-manér hamnar läsaren, och huvudpersonen, mitt i något som inte riktigt kan förklaras. Det sätter Gregors familj på prov och visar någon slags mänsklig likgiltighet. Det intressanta här, tycker jag, är vad det är han förvandlas till för "varför" går inte att ta reda på. Han kryper runt, både på golv och i tak, han talar om sina taniga ben och hur stor är han egentligen? Kafka ger en såpass vag beskrivning att varje läsare tvingas skapa sin egen bild av ohyran och det är inte helt lätt att lyckas med, speciellt inte på så få sidor. 

I Den sanningssökande hunden däremot är det ett faktiskt djur som är berättaren, det är en hund som beskriver sin värld utifrån hur man skulle tänka sig att en hund skulle göra samtidigt som hunden försöker förstå sig på människans värld. Den skapar ett intressant utanför-perspektiv som får en att tänka till gällande vad som faktiskt är viktigt i livet. 

Två rätt absurda noveller av mästaren Kafka med djur i huvudrollen alltså. Men jag blir alltid kluven när jag läser något av honom för jag har alltid tanken om att han inte ville bevara sina verk och för att mycket är ofullbordat. Jag kan verkligen inte bestämma mig för om Kafkas vän, som på Kafkas dödsbädd lovar att bränna hans verk, gjorde oss en tjänst eller om han gjorde Kafka en otjänst. Det är otroligt elakt att gå emot en döende mans sista önskan, men visst har vi haft stort litterärt nöje av hans verk? Vare sig de är fullständiga eller inte? 

Köp förvandlingen här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…