Fortsätt till huvudinnehåll

Tematrio: Nyårslöften 2013

Lyran kör på med sina tematrios, jag brukar vanligtvis inte hinna med att haka på men just nu känns det mycket passande då jag borde ha lite boknyårslöften. 

2011 hade jag ett stort löftesprojekt med att läsa 100 böcker, en bok från varje världsdel, en bok från varje nordiskt land och så vidare. Jag klarade alla mål utom att läsa en bok från ett afrikanskt land, men lovade att jag skulle göra det 2012 vilket jag faktiskt gjorde. 

2012 skulle bli favoriternas år, året då jag skulle läsa 12 böcker av 12 författare som jag tidigare läst och älskat. Jag tror jag kom upp i fyra stycken. Tanken var god men det var helt enkelt annat som lockade och/eller tog upp all tid. 

Så här kommer mina tre löften för 2013:

1. Jag ska inte ha några löften, inga måsten, inga böcker som ligger på hög och ger ångest. Och inga utmaningar, för det blir bara pannkaka av det då jag aldrig lyckas. Mitt första löfte är alltså att inte ha löften. 

2. Jag kommer aldrig kunna hålla löfte nummer ett, det är en ren utopi, men det är något att sträva efter. Det kommer att finnas måsten i form av bokcirkelböcker som jag inte valt själv och dylikt. Jag lovar dock att jag inte ska läsa klart cirkelböcker som jag inte gillar. Det är ingen idé att tvinga sig igenom något bara för att det är till en cirkel. Att haka på utmaningar då och då är det inget fel på, speciellt om man är riktigt sugen på boken/temat och speciellt inte om det råkar vara så att man redan är mitt uppe i läsning av nämnda slag. Efterkonstruktioner är de bästa konstruktionerna?

3. Jag lovar inga antal, genrer, författare eller länder en jag har ändå någon slags övergripande känsla att gå på gällande läsning 2013. Postutlämningen har som ni nog vet stängt igen och biblioteket håller stängt fram till sommaren så jag är lite utlämnad åt min egen hylla och e-böcker och det bådar ju gott inför att läsa hyllvärmare. Bland dessa hyllvärmare finns det storheter som jag tror att jag gillar men inte vågat ge mig på (exempel Paul Auster, Franzen, Alice Munro, Nicole Krauss) än, det finns riktiga klassiker som ännu inte är lästa (Frukost på Tiffanys, Kafka, Dostojevskij, Proust) och det finns en och annan fin bok som är värd en omläsning (Bilbo, Madame Bovary, Den store Gatsby) och 2012 års favoriter står ännu olästa. Ganska flummigt men jag hoppas ni förstår. 

Vad har ni för löften och ickelöften?

Kommentarer

  1. Oj, tanken att vara utan bibliotek känns ju skrämmande. Fast det hade ju kanske varit bra så man får läst de där hyllvärmarna någon gång :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju ett i-landsproblem, men ändå trist!

      Radera
  2. Åh du måste verkligen läsa Kafka och Dostojevskij. Så bra! Inga löften för mig, läser dem böcker jag känner för.. varför göra det svårt för sig ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag har självklart läst Kafka och Dostojevksij är en av mina stora favoriter, men jag har ju inte läst allt :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…