Fortsätt till huvudinnehåll

På spaning efter den vecka som gått - 4

I måndags blev det klart, årets Stockholm läser-bok. Det blev Var det bra så? av Lena Andersson. Ska jag vara helt ärlig så hade jag aldrig hört talas om boken tidigare så det var väl inte så konstigt att de där ledtrådarna inte ledde någonstans för mig. Boken är en kort historia om 70- och 80-talets Stockholmsförorter och jag hoppas få läst den under året. 

I samma veva startades även Göteborg läser, en motsvarighet för oss som bor neråt västkusten, vilket känns nästan ännu mer roligt. Det är John Hall: en historia från det gamla Göteborg av Sophie Elkan som kommer att läsas under året. Riktigt roligt initiativ!

De tio finalisterna till Man booker international prize 2013 avslöjades tidigare i veckan. I likhet med Nobelpriset prisas alltså ett helt författarskap och inte en enskild bok, de nominerade är:

U R Ananthamurthy (Indien)
Aharon Applefeld (Israel)
Lydia Davis (USA)
Intizar Husain (Pakistan)
Yan Lianke (Kina)
Marie NDiaye (Frankrike)
Josip Novakovich (Kanada)
Marilynne Robinson (USA)
Vladimir Sorokin (Ryssland)
Peter Stamm (Schweitz)

Lydia Davis och Peter Stamm står i min hylla och Vladimir Sorokin har intresserat mig ett bra tag. I övrigt känner jag inte till de nominerade. Vinnaren avslöjas den 22 maj.

I veckan som gått har jag påbörjat en kurs i kulturjournalistik. Än så länge har jag bara läst lite grunder men det verkar rätt spännande. Första uppdraget är att skriva en recension om en skiva eller film, för en som bara skrivit om böcker känns det lite läskigt men det ska bli spännande att vidga sina vyer lite. Kanske att ni får ta det av någon uppgift längre fram.

Och ni har väl inte missat att jag läst ut Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken? Jag har även läst ut Jag, En av David Levithan som ja kommer att skriva om i nästa vecka, håll utkik!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…