Fortsätt till huvudinnehåll

På spaning efter den vecka som gått - 4

I måndags blev det klart, årets Stockholm läser-bok. Det blev Var det bra så? av Lena Andersson. Ska jag vara helt ärlig så hade jag aldrig hört talas om boken tidigare så det var väl inte så konstigt att de där ledtrådarna inte ledde någonstans för mig. Boken är en kort historia om 70- och 80-talets Stockholmsförorter och jag hoppas få läst den under året. 

I samma veva startades även Göteborg läser, en motsvarighet för oss som bor neråt västkusten, vilket känns nästan ännu mer roligt. Det är John Hall: en historia från det gamla Göteborg av Sophie Elkan som kommer att läsas under året. Riktigt roligt initiativ!

De tio finalisterna till Man booker international prize 2013 avslöjades tidigare i veckan. I likhet med Nobelpriset prisas alltså ett helt författarskap och inte en enskild bok, de nominerade är:

U R Ananthamurthy (Indien)
Aharon Applefeld (Israel)
Lydia Davis (USA)
Intizar Husain (Pakistan)
Yan Lianke (Kina)
Marie NDiaye (Frankrike)
Josip Novakovich (Kanada)
Marilynne Robinson (USA)
Vladimir Sorokin (Ryssland)
Peter Stamm (Schweitz)

Lydia Davis och Peter Stamm står i min hylla och Vladimir Sorokin har intresserat mig ett bra tag. I övrigt känner jag inte till de nominerade. Vinnaren avslöjas den 22 maj.

I veckan som gått har jag påbörjat en kurs i kulturjournalistik. Än så länge har jag bara läst lite grunder men det verkar rätt spännande. Första uppdraget är att skriva en recension om en skiva eller film, för en som bara skrivit om böcker känns det lite läskigt men det ska bli spännande att vidga sina vyer lite. Kanske att ni får ta det av någon uppgift längre fram.

Och ni har väl inte missat att jag läst ut Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken? Jag har även läst ut Jag, En av David Levithan som ja kommer att skriva om i nästa vecka, håll utkik!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…