Fortsätt till huvudinnehåll

När Sjukdomen kom till Sverige

Torka aldrig tårar utan handskar 2: Sjukdomen - Jonas Gardell

Rasmus och Benjamin har funnit varandra, snön ligger skimrande över Stockholm och framtiden ser ljus ut. Benjamin har äntligen fått utlopp för sina lustar och han skäms inte, Rasmus har hittat den där mannen som är den rätte, de har båda två hittat någon att älska som älskar dem. Mitt i en begynnande frigörelse, med stolta bögar som öppet håller handen och bär rosa trianglar i protest, ruvar ondskan. AIDS har kommit till Sverige, det är inte längre något som händer någonstans långt bort utan det händer här och nu. 

På flera tidsplan skildrar Gardell återigen de här människornas tragiska öden. Till skillnad från TV-serien går han i boken djupare in på flera karaktärers nu och då. Reine, som syntes hastigt med en replik i serien, får helt plötsligt flera kapitel med hans bakgrundshistoria. Vi får ta del av både Rasmus komma-ut-historia och Benjamins kamp med och mot religionens klor. Bengts historia skildras med hastiga växlingar mellan den bästa dagen i hans liv, då han tar examen från teaterskolan, och den värsta, då han fått besked att han har HIV, och det är oerhört effektfullt. 

Språket är på en och samma gång poetiskt men också rakt och brutalt. Gardell är inte rädd för att skildra det vidrigaste toalettbesöket eller AIDS-symptomen, han är inte rädd för att använda svordomar och könsord och sexskildringar. Samtidigt skildrar han så klart de lyckliga stunderna med ett fantastiskt utmålande språk. 

Jag skrev i min recension av del ett i serien att jag såg den mer som en inledning, en transportsträcka och förberedelse för vad som kommer, och nu känns det precis som att jag har läst den fortsättning jag antog att det skulle vara. Jag förväntar mig mer av Pauls, Lars-Åkes och Seppos berättelser i den sista delen och jag förväntar mig att den kommer att knyta ihop berättelsen precis så som den ska knytas ihop. 

Köp boken här eller här. (e-boken finns här eller här). 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.