Fortsätt till huvudinnehåll

När Sjukdomen kom till Sverige

Torka aldrig tårar utan handskar 2: Sjukdomen - Jonas Gardell

Rasmus och Benjamin har funnit varandra, snön ligger skimrande över Stockholm och framtiden ser ljus ut. Benjamin har äntligen fått utlopp för sina lustar och han skäms inte, Rasmus har hittat den där mannen som är den rätte, de har båda två hittat någon att älska som älskar dem. Mitt i en begynnande frigörelse, med stolta bögar som öppet håller handen och bär rosa trianglar i protest, ruvar ondskan. AIDS har kommit till Sverige, det är inte längre något som händer någonstans långt bort utan det händer här och nu. 

På flera tidsplan skildrar Gardell återigen de här människornas tragiska öden. Till skillnad från TV-serien går han i boken djupare in på flera karaktärers nu och då. Reine, som syntes hastigt med en replik i serien, får helt plötsligt flera kapitel med hans bakgrundshistoria. Vi får ta del av både Rasmus komma-ut-historia och Benjamins kamp med och mot religionens klor. Bengts historia skildras med hastiga växlingar mellan den bästa dagen i hans liv, då han tar examen från teaterskolan, och den värsta, då han fått besked att han har HIV, och det är oerhört effektfullt. 

Språket är på en och samma gång poetiskt men också rakt och brutalt. Gardell är inte rädd för att skildra det vidrigaste toalettbesöket eller AIDS-symptomen, han är inte rädd för att använda svordomar och könsord och sexskildringar. Samtidigt skildrar han så klart de lyckliga stunderna med ett fantastiskt utmålande språk. 

Jag skrev i min recension av del ett i serien att jag såg den mer som en inledning, en transportsträcka och förberedelse för vad som kommer, och nu känns det precis som att jag har läst den fortsättning jag antog att det skulle vara. Jag förväntar mig mer av Pauls, Lars-Åkes och Seppos berättelser i den sista delen och jag förväntar mig att den kommer att knyta ihop berättelsen precis så som den ska knytas ihop. 

Köp boken här eller här. (e-boken finns här eller här). 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…