Fortsätt till huvudinnehåll

Förnuft eller känsla?

Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg

Arvid är en driftig ung man i slutet av 1800-talets Stockholm. Han skriver för en tidning där han får allt mer förtroende och så har han sin kärlek, Lydia, men han har sin ekonomiska situation emot sig. han kan inte försörja en fru och familj på den lön han har. En dag ser han en förlovningsannons i tidningen mellan hans älskade Lydia och en äldre man. Hela hans värld rasar ihop. Men flera år senare, då han är gift med en kvinna han inte älskar och har två barn, möter han henne igen, hans livs kärlek Lydia. 

Det här är den andra boken jag läst av Söderberg och den, så som den föregående Doktor Glas, är en Stockholsmskildring av sällan skådad klass men det de också har gemensamt är det här med att tänja på gränserna för norm och moral. Abortfrågan berörs lite i förbigående (alltså inte lika centralt som i Doktor Glas) men kärnan här är det här med att leva ihop med den man älskar, vare sig man har råd med det eller om det sårar andra. Det är idag svårt att sätta sig in i att Söderbergs böcker varit otroligt kontroversiella när de kom, men en sådan här otrohetskavalkad som Arvid och Lydia bjuder på kan nog tyckas vara uppseendeväckande även idag. Däremot kan man bli lite arg över att de inte valde varandra från första början, men det var inte helt självklart  för över hundra år sedan. 

Medan jag läste den här boken fick jag en slags Deja vu-känsla, jag kände igen mig i berättelsen på något vagt sätt. Vissa platser kände jag inge från Gardells AIDS-triologi, men annars har de inte så mycket gemensamt. Så när jag blev tipsad om att läsa För Lydia av Gun-Britt Sundström i anslutning till den här romanen så slog det mig, den påminner mig oerhört mycket om Maken av Sundström som jag ju just läst. Det är en liknande berättelse som över lång tid handlar om ett pars omöjliga kärlek berättad ur den enes perspektiv. Och det kan ju tyckas löjligt att se den likheten eftersom den beskrivningen kan tillämpas på många romaner, men det är något med känslan, miljön och sättet av beskriva relationer som känns likt. Fast jag tycker mycket bättre om Söderbergs karaktärer. Sundströms För Lydia är alltså vad Bengt Ohlssons  Gregorius är för Doktor Glas, den berättar Den allvarsamma leken ur Lydias perspektiv ( i stället för Arvids). Samma berättelse berättad igen men på ett helt nytt sätt. Jag älskar sådana här intertexter, jag kommer självklart slänga mig över Sundströms roman. Men lite lustigt att jag lyckades läsa allt det här (inkl Gardells 80-tals-Stockholm) på en och samma gång. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Ser att det är några som valt att läsa Hjalmar Söderberg. Honom vill även jag läsa men vet inte om det blir något av honom i vårens klassikerutmaning!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.