Fortsätt till huvudinnehåll

Den mest oromantiska bok jag har läst

Maken - Gun-Britt Sundström

Det är 70-tal och det händer mycket i världen. Framförallt har unga kvinnor börjat ta för sig, speciellt i relationer. Martina är student och en dag möter hon Gustav. Hon följer med honom på teater, trots att hon inte är särskilt intresserad, men de fattar tycke för varandra och börjar följa varandra genom livet, men det är ingen enkel resa. Gustav vill gifta sig, det vill inte Martina. Gustav vill flytta ihop, det vill inte Martina. Martina vll vara själv, ha ett eget rum, det vill inte Gustav. Men ändå kan de inte vara utan varandra, de är miserabla ihop men de är än mer miserabla tillsammans. 

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Jag gillar verkligen skildringen av miljön, av vardagstristessen, där jag verkligen känner igen mig i varenda tanke och beskrivning. Tankar om hur meningslöst det är att spendera större delen av sin dag åt att jobba åt andra och lusten att läsa hela livet. Men jag tycker inte särskilt mycket om karaktärerna i sig. Jag tycker rent ut sagt att de är självupptagna idioter och håller inte alls med dem i deras val och relationsresonemang. Det finns ingen passion, inga uppoffringar eller kompromisser. Bara två egoister som går sina egna vägar i ren trots. Det är först på de sista kanske 30 sidorna av boken som jag börjar känna något för dem, vilket är ganska illa med tanke på att boken är 550 sidor lång.


Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Nej men. Jag som har den i min läsahylla. Nu blir jag tveksam.

    SvaraRadera
  2. Hm! Det är ju viktigt att tycka om karaktärerna, iallafall någon. Är ändå lite nyfiken på den...

    SvaraRadera
  3. Nu ska ni inte lyssna så mycket på mig, den är så klart läsvärd! :)

    SvaraRadera
  4. Jag har ett enormt läsminne kopplat till den här. Min dåvarande pojkvän (10 år sedan, typ) hade läst den på rekommendation av en tjejkompis och tyckte jättemycket om och tyckte jag borde läsa. "DU skulle verkligen gilla!" Och jag kände såååå igen mig. Såg min framtid framför mig, hur jag skulle ge upp mina drömmar, bli bibliotekarie och leva ett grått och torftigt liv... Nu är INTE det min pojkvän längre, jag jobbar som bibliotekarie och tycker nog att det är förbaskat mycket roligare än jag tänkte.;) Jag tror att det var för att jag som du, inte gillade någon av personerna i boken riktigt, som jag blev orolig vid tanken på att min framtid skulle se lika trist ut, men så där behöver det ju INTE ALLS BLI. Är istället mycket nöjd med mitt läsande liv.=)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja jag känner så klart igen mig också, fast jag har inte hennes relationssyn alls.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…