Fortsätt till huvudinnehåll

Sara-Sofias läsrapport november 2012

November har varit en bra läsmånad, måste jag säga! Många bra böcker dessutom, det gillas skarpt, särskilt nu när kylan har slagit klorna i Sverige ordentligt. Då har i alla fall jag ett stort behov av extra mycket mysande under varma filtar med antingen riktigt bra böcker eller TV-serier.
Dessa böcker har jag avverkat under november:

Processen - John Grisham (recensionsbok)
Råttfångerskan - Inger Frimansson (ljudbok)
Det kalla landet - Inger Frimansson (ljudbok)
Sandmannen - Lars Kepler (recensionsbok)
Den där dagen - Kim M Kimselius (recensionsbok)
Pepparkakshuset - Carin Gerhardsen (ljudbok)
Tunu - Kim Leine (bokcirkelbok)
Aldrig i livet; en kul liten bok om döden - Hans Bengtsson (recensionsbok)
Mörkerspår - Inger Frimansson (ljudbok)
Mamma Pappa Barn - Carin Gerhardsen (ljudbok)

1566 sidor samt ca 54,5h ljudbok. Jag har jättesvårt att välja någon favorit, Keplers bok har ju såklart varit hett efterlängtad och den uppfyllde mina förväntningar, men Råttfångerskan och Det kalla landet av Frimansson var också tokspännande och obehagliga. Om jag ska välja någon som inte gjorde något större intryck på mig så får det bli Tunu, den var mest bara deppig.

Just nu läser jag Getingfabriken av Iain Banks, den har Metta recenserat tidigare här. En väldigt speciell bok om en väldigt sjuk människa, jag gillar. I övrigt ser jag jättemycket fram emot julledigheten, jag har en hel hög med böcker som jag tänker avverka då.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…