Fortsätt till huvudinnehåll

Sandmannen - Lars Kepler

Mitt i den svinkalla vintern kommer en ung man gående på en järnvägsbro på södra sidan av Stockholm. Han är dåligt klädd och därför väldigt nedkyld, han har inga identitetshandlingar och han är mycket förvirrad. Han blir snabbt inlagd på sjukhus, där man konstaterar att han har legionärssjukan. När mannen lyckas uppge sitt namn hittar man honom i folkbokföringen - som dödförklarad sedan 7 år tillbaka. Som barn försvann han tillsammans med sin syster, och man antog att barnen blivit seriemördaren och psykopaten Jurek Walters sista offer. Jurek sitter nu inspärrad på rättspsyk, totalt isolerad från omvärlden pga att han bedöms som oerhört farlig att ens vistas i närheten av. Till och med för andra patienter.
Joona Linna får fallet på sitt bord, och snabbt inser man att den unge mannens syster finns kvar någonstans, kanske fortfarande vid liv. För att hitta henne krävs information - information som endast Jurek har. För att få honom att avslöja sig sätts en livsfarlig plan i verket; en ung polis får i uppdrag att gå under cover som patient och vinna Jureks förtroende.

Precis som de tidigare Kepler-böckerna är Sandmannen helt olidligt spännande. Jag blir nästan arg när jag måste avbryta mitt läsande med att göra annat, som t.ex. att äta, jobba eller sova. Får abstinens och kan inte tänka på annat än att få fortsätta i min bok.
Jurek är så otroligt obehaglig att jag nästan blir rädd fastän han inte finns på riktigt. Det finns en övernaturlighet kring den mannen. När personal på den rättspsykiatriska avdelningen skall gå in till honom bär de hörselskydd, för på något sätt kan Jurek (genom att prata om helt vardagliga ting) få dem att göra hemska saker när de lämnat arbetet. Ändå känns inte boken på något vis overklig, det känns liksom trovärdigt.
Berättelsen slutar med en rejäl cliffhanger, som självklart får mig att längta omåttligt till nästa bok.

Sandmannen finns att köpa här och här.

Tack till Albert Bonniers Förlag för en mycket bra recensionsbok!

Kommentarer

  1. Jag längtar tills jag får sätta klorna i den där! Har stått på kö i vad som känns som en evighet nu! (;

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.