Fortsätt till huvudinnehåll

Om kärleken till sin historia (och en liten hyllning till litteraturen)

Huset du älskade av Tatiana de Rosnay

Under mitten av 1800-talet ska Paris moderniseras, Boulevard Saint-Germain ska dras fram genom staden vilket leder till att gator och hus i dess väg ska utplånas. Änkan Rose Bazalet lever i hopp om att hennes familjs hus ska räddas, eftersom det ligger så nära kyrkan, men en dag kommer brevet, domen. Hennes hem, där hennes man föddes, levde och dog, där hennes barn är födda, ska rivas. Hon lovade sin man att rädda huset och tänker inte ge efter för prefekturen. 

Till en början hade jag lite svårt för brevformatet som romanen är skriven i, änkan skriver till sin döde man om minnen och vad som hänt efter hans död. Men efter ett par kapitel känns det naturligt, det är en ensam kvinnas sätt att ta itu med sorgen efter en livskamrats bortgång, att ta itu med ett förlorat barn, skammen över att älska sitt ena barn mer än det andra och det är hennes sätt att avslöja en gammal hemlighet. Jag känner med karaktärerna som kämpar för sina hus, för att hålla fast vid det liv de känner, även om det för oss idag kan verka fånigt att kunna tänka sig att offra liv för ett hus. 

Parisskildringen är fantastisk. Historiska markörer, med världsutställning, statskupp och moderniseringen av staden, ger en helt ny bild av Frankrikes huvudstad. Den inger respekt för de monument som står kvar än idag och den ger en bild av att det inte alltid sett ut som det gör nu genom att skildra vad som kan ha funnits dessförinnan. 

Och så måste vi tala om kärleken till litteraturen. Rose man älskade att läsa men hon själv upptäckte inte litteraturen förrän på äldre dagar och då gör hon det med en enorm entusiasm. Hon skriver till och med att den varit enstor del i hennes sorgarbete, att läsa Madame Bovary för att fly verkligheten efter hennes mans bortgång. Det är fantastiskt vad litteratur gör med folk och jag är alltid svag för skildringar av det i böcker. 

Nu ska det tilläggas att jag strosade runt på Paris gator för inte mer än två veckor sedan och jag är glad att jag inte läst den här boken förrän nu för jag har lite svårt att tänka mig att jag skulle falla för den annars. Men visst är Paris en av de där städer som de flesta kan något om? Man har läst böcker och sett filmer? Jag tyckte i alla fall väldigt mycket om den, speciellt när jag kände igen mig i miljöerna.


Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…