Fortsätt till huvudinnehåll

Mästerliga noveller från ett helt författarskap

Ängeln Esmeralda - Nio noveller av Don Delillo

Den amerikanske författaren Don Delillo romandebuterade 1971 med Americana och har sedan dess gett ut kritikerrosade romaner i stadig takt. Han vann det prestigefyllda National Book Awards för sin roman White Noise och har skrivit den populära 11 september-romanen Falling man. Han nämns som en av de centrala gestalterna i den litterära postmodernismen, hyllas som en av de viktigaste amerikanska författarna och han influerat andra stora nutida författare. Och först nu kommer han ut med en novellsamling. 

I Ängeln Esmeralda har Don Delillo samlat nio noveller från i stort sett hela sin karriär, den första novellen är skriven 1979 och den sista är från 2011. De handlar om astronauter, nunnor, motionärer och utspelar sig i Aten, Karibien och i New York. Det de har gemensamt är en pricksäker skildring av samhället och vår tid och hur vi fungerar som människor. Delillo har ett fantastiskt sätt att beröra, att beskriva på ett sätt som gör att man är där, mitt i berättelsen. Man känner av en dömande berättarröst samtidigt som man tänker att de här karaktärerna gör det de tror är rätt, de gör helt enkelt sitt bästa. 

Jag har inte läst något av Delillo tidigare, jag har tyckt att han låter lite svår, men dessa noveller gav mersmak. Språket var inte alls svårt, öven om det är ganska mycket innehåll på ganska liten yta. Hans berättande är precis i min stil, särskilt de berättelser med den där lilla oväntade och smått chockerande tvisten som dyker upp ibland. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

TemaTisdag: London

London säger ni? Ja där har jag varit och det såg ut lite så här:































Detta inlägg är en del i Boktimmens tematisdagar, ett fristående initiativ i samband med #blogg100