Fortsätt till huvudinnehåll

Ett inlägg om två mindre intressanta böcker

Det är inte roligt att läsa en bok som absolut inte passar en, det blir nästan deprimerande när man lyckas pricka in två sådana på rad. Jag kan väl till mitt försvar säga att jag i alla fall inte valt böckerna. 

Den första bok jag läste var Väldigt sällan fin av Sami Said som vi skulle läsa till morgondagens bokcirkelträff. Jag var skeptisk redan från början, eftersom boken inte lät som att den skulle passa mig, och jag hade rätt. Mitt problem var att det är en jagberättare men jag känner att jag inte lär känna karaktären alls. Jag förstår inte hans känslor eller hans handlingar. Jag kände snarare att karaktären var helt intetsägande och obstinat. Han håller fast vid sina religiösa principer trots att han inte verkar vara så övertygad om att det är rätt väg att gå. Jag tycker inte heller om språket med de avkortade meningarna i stil med "Gick till stranden tog ett bad."Jag läste en tredjedel av boken sedan gav jag upp. 

Den andra boken jag läste kanske det inte var något större fel på men den lämnade väl heller inte något större intryck. Det var förra årets julutmaningsbok Born in fire av Nora Roberts. Att läsa den var mer som att se på en såpa på TV när man är sjuk eller väntar på programmet som kommer efter. Karaktärerna var ganska platta och förutsägbara, handlingen var ganska långsam och förutsägbar. Som sagt, inget större fel på den, den här typen av bok har sin självklara plats i litteraturen för de som vill läsa sådant och det är ju inte som att den försöker vara något mer än vad den är.

Kommentarer

  1. Har inte testat Sami Saids bok men din recension gör mig inte heller så sugen. Däremot håller jag helt och hållet med dig vad gäller Nora Roberts. Inte heller min stil.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns många som gillat den men inte min stil tyvärr hehe.

      Radera
  2. Även jag gav upp Saids bok ganska fort. Hade stora förväntningarn på den då den skrivits upp ganska mycket, men precis som du så tyckte jag språket var ryckigt och det kändes som det var tänkt att reflektera huvudpersonens talspråk, men jag lyckades inte "höra" hans röst utan det förblev bara irriterande...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltid skönt att inte vara ensam om sitt tyckande, särskilt när man gett upp en bok :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…