Fortsätt till huvudinnehåll

Det svåra fallet K - Lennart Ökvist

Ett av Jacks allra första jobb var som vårdare på ett sinnessjukhus. En av patienterna där, Gerhard Lanier, gjorde ett alldeles särskilt intryck. Ett tag efter att han blev utskriven från sinnessjukhuset försökte Jack få tag i honom, men han verkar fullkomligt ha gått upp i rök. Trettio år senare knackar det på Jacks dörr, där står en man vid namn Louis som har frågor om Gerhard. Tillsammans inleder de ett sökande efter den försvunne mannen, ett försök att ta reda på vad som egentligen hände med honom. Under deras eftersökningar rullas en historia upp, en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden.

Detta är verkligen en annorlunda kriminalroman än vad man är van vid. Den handlar inte bara om ett brott och dess uppklarande; det handlar om vänskap, om tragiska människoöden, om vad som driver människor att handla som de gör, om det komplexa mänskliga psyket och att en person inte måste vara ond eller god utan kan vara båda delar. Jag tycker att boken är välskriven, dock hade jag önskat en mer noggrann korrekturläsning då den innehåller endel felaktigheter i texten (t.ex kan det stå inställningen där det egentligen skall stå inställning, sådana saker). Lennart Ökvist är duktig på att förmedla en viss stämning och att ge läsaren en känsla för karaktärerna, jag tycker mycket om hans sätt att skriva och dethär är en sådan bok som jag lär tänka tillbaka på. Jag läste om författaren att han tidigare skrivit en bok om mentalvården i Sverige, jag blev väldigt sugen på att läsa denna och får nog ta en tripp till biblioteket inom en snar framtid.

Vill du läsa Det svåra fallet K så finns den att få tag på här och här.

Tack till Parabellum Nord AB för recensionsboken!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

TemaTisdag: London

London säger ni? Ja där har jag varit och det såg ut lite så här:































Detta inlägg är en del i Boktimmens tematisdagar, ett fristående initiativ i samband med #blogg100