Fortsätt till huvudinnehåll

Sara-Sofias läsrapport september och oktober 2012

Eftersom jag pga dåligt minne inte lyckades prestera någon läsrapport för september i början av månaden, kommer det ett inlägg om båda månaderna nu istället. Vi börjar med september:

Någon sorts frid - Grebe&Träff (ljudbok)
Bittrare än döden - Grebe&Träff (ljudbok)
Utflykten till Tindari - Andrea Camilleri (recensionsbok)
En annan stad - Michal Ajvaz (bokcirkelbok)
I niqab på Stureplan - Josefin Ahlström
Ni älskar dem inte - Belinda Bauer (recensionsbok)
Eldnatt - Yrsa Sigurdardottir
Återvändaren - Buthler&Öhrlund (ljudbok)
De odöda - novellsamling av blandade författare (recensionsbok)

9 böcker, 1729 sidor samt knappa 39 timmar ljudbok.
Samtliga böcker var riktigt bra - en väldigt bra läsmånad, med andra ord! Jag har svårt att välja en favorit, men om jag verkligen var tvungen skulle jag nog säga Grebe&Träffs båda böcker. Väldigt spännande och välskrivna, och jag väntar otåligt på en fortsättning. Jag skall dock tillägga att jag började lyssna på Geim av Anders de la Motte men att jag ungefär halvvägs in tröttnade helt och lade ner den. Jag fann den väldigt oengagerande och fick flera gånger spola tillbaka för att jag börjat tänka på annat och slutat lyssna.

Oktober:

Stryparen - Jonas Moström (ljudbok)
Maktens offer - Christer Nylander (recensionsbok)
Innan du dog - Grebe&Träff (ljudbok)
De bortglömda - Sara Blaedel (recensionsbok)
Pianostämmaren - Stefan Tegenfalk (recensionsbok)
Den du inte ser - Mari Jungstedt (ljudbok)
I denna stilla natt - Mari Jungstedt (ljudbok)
Påtaglig risk att skada - Tove Klackenberg (ljudbok)

8 böcker, 1088 sidor samt ca 45,5 timmar ljudbok.
Återigen bara bra böcker! Pianostämmaren var oerhört bra, det kommer en recension om den inom kort. Jag har gillat Tegenfalks tidigare böcker, men denna slog dessa med råge. Den tog slut alldeles för fort! Jag började lyssna på 50 shades of Grey eftersom jag hört så otroligt mycket positivt om den, störde mig otroligt mycket på huvudpersonen som kändes som en kopia på Bella Swan från Twilight och när det dessutom plötsligt blev väldigt porrigt lade jag ner den. Jag kommer nog dock ta upp den igen, just för att den är så otroligt populär och jag gärna vill veta varför. Kanske tar den sig längre fram? Ni som läst den; borde jag hänga i eller är det 20,5 timmars bortkastad tid?


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…