Fortsätt till huvudinnehåll

Så gör Bodil

Så gör jag - konsten att skriva av Bodil Malmsten

Det är inte som författare jag skriver det här - medan jag skriver, 
skriver jag. 
     Författare kommer efteråt. Under skrivandet är jag en som skriver, var
och en som skriver är det - var och en för sig. 
     Skrivandet är inget yrke; det är något som den med lusten att skriva
och viljan att göra det inte kan låta bli. 

Så inleder Bodil Malmsten sin lärobok i en, som hon själv beskriver det, lära som inte kan läras ut. Hon satsar i stället på att förklara hur hon gör och hur hon inte gör. Hon blandar roliga anekdoter med fantastiska bilder och riktigt användbara tips och uppgifter. 

Det är en oerhört vacker bok att ha i hyllan. den är lite större än en vanlig roman och är helt underbar att bläddra i. Man kan läsa den från pärm till pärm, det finns trots Bodils lite virriga sätt att tänka en väl genomtänkt struktur. Det börjar med tid och rum för skrivande för att sedan övergå i själva skrivprocessen och vidare till lite om research och en del om det här med det språkliga. Men det bästa är nog ändå att man kan ta upp boken, slå upp en sida och läsa ett stycke eller två och bli inspirerad. Är man verkligen seriös med att börja skriva finns det dessutom en massa trevliga uppgifter att utföra. 

Om man inte själv är intresserad av att skriva så gör det ingenting för det är minst lika intressant att läsa om skrivandet även som läsare, man får nog upp en del nya tankar om hur berättelser är uppbyggda så se boken även som en liten litteraturvetarskola.

Hon är härlig den där Bodil, det har varit ett sant nöje att följa med i hennes skrivarvärld. Jag måste helt klart läsa med Bodil, det är en sak som är säker. 

Recex från Modernista

Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Visst är det roligt att Bodil delar med sig.

    SvaraRadera
  2. Jag insämmer helt, gillade boken skarpt och den är som sagt mycket snygg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En riktig keeper som man brukar säga ;)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…