Fortsätt till huvudinnehåll

På spaning efter den vecka som gått - 46


Äntligen söndag? Den här veckan har gått extremt snabbt, så snabbt så jag nappt hängt med på vad som hänt. Jag missade helt att det var ALMA-tillkännagivande i veckan, priset som delas ut till Astrid Lindgrens minne. Jag hade lite tur då jag sedan länge har en bok hemma av vinnaren, eftersom hon är svensk och har vunnit augustpriset tidigare. Hennes namn är Katarina Kieri och boken jag har är Dansar Elias? Nej! som jag pinsamt nog inte läst men sambon har läst och gillat. 

En annan pristagare i veckan är Louise Erdrich som vann det prestigefyllda amerikanska National Book Award för sin roman The round house. För mig säger väl inte det här priset så mycket, men lite kul med ett boktips jag inte hört talas om tidigare. 

Läsåret 2012 börjar sakta gå mot sitt slut börjar jag inse nu. Jag har ett helt gäng med utmaningar som det går sådär bra med. Förra årets julkalender handlade om en boktolva med 12 författare som jag bara läst en bok av men som jag älskat. Jag var väldigt flitig i början av året men slutresultatet ser sådär ut:

Kari Hotakainen: Började läsa Isakskatedralen men fastnade inte riktigt. 
Sara Strisdberg: Har läst både Happy Sally och Medealand
Sofi Oksanen: Har inte ens varit i närheten av att påbörja en bok.  
Bengt Ohlsson: Tänkte välja en bok till en bokcirkel, men det blev en annan. 
Andrew Kaufman: Har läst Alla mina vänner är superhjältar
Helena Granström: Läste Infans men blev väl lite besviken. 
Susanna Clarke: Hepp, inget!
Carlos Ruiz Zafón: Inte nåt!
Hanne Örstavik: Jag vill läsa, men det blir ju aldrig av!
Bret Easton Ellis: Det närmaste jag kommit Ellis är nog att ha sett American Psycho-skådisen Christian Bale gestalta Batman på vita duken. 
Barbara Voors: Jag lyssnade på Smultronbett
Anna-Karin Palm: Tyvärr inget, och jag skäms. 

Ser ut som att jag läst fem böcker av fyra författare. Inte alls godkänt, fy på mig! Får se om jag lyckas få upp statistiken före årets slut. 

En annan utmaning är förra årets julklappsutmaning där jag fick i uppdrag att läsa Nora Roberts Systrarna i Clare, vilket jag inte gjort. Men jag ska försöka göra det så snart jag bara kan. 

En tredje utmaning är TRE på TRE där jag skulle läsa tre isländska författare under tre månader, jag lyckades läsa en

Jag kanske helt enkelt inte ska vara med i utmaningar?

Igår var jag på min fina bokcirkel på det utsökta caféet Förr i Skövde (Se bild på fantastiskt god fika ovan). Vi hade läst Tunu av Kim Leine som jag valde förra gången och som ni vet så älskade jag den.  Det rådde ganska låga förväntningar inför läsningen men jag tror att alla blev positivt överraskade faktiskt. Något som jag är riktigt skeptisk till är dock den bok Maria valt till nästa träff, Väldigt sällan fin av Sami Said. Jag har sett och hört en del om den men det är inte en bok jag själv hade valt att läsa, men jag hoppas att jag har fel!

Om jag har läst något i veckan? Ja jo det har jag ju. Det kom upp en recension av Flynns bok, jag läste så klart Tunu till bokcirkeln och så har jag läst Augustnominerade Ingenmansbarn av Eija Hetekivi Olsson som jag ännu inte skrivit något om för jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag tycker om den. Och idag har jag påbörjat läsning av Amatka av Karin Tidbeck, som jag tror är riktigt bra.  

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…