Fortsätt till huvudinnehåll

På spaning efter den vecka som gått - 45

Den här veckan har helt präglats av läsning av Gillian Flynns Mörka platser och med lite stress och huvudvärk på det så har det tyvärr inte blivit så mycket med bloggandet, men det kommer snart igen. Flynns bok hade egentligen recensionsdag igår, men nu blev det som så att min käre sambo fick för sig att jag i all hast skulle åka till Halmstad med ungefär 25 minuters varsel i går förmiddags så det får komma upp lite senare, kanske i morgon. Jag var imponerad fram till sida 385 ungefär, sen föll det lite för mig, men jag kanske ska sova lite på det och se om jag kan förlåta henne.

Jag har också under veckan fått ett litet sug för noveller, jag pratade ju om Spökhanden förra veckan och den här veckan har jag börjat läsa Novellixerna från början i och med deras fantastiska e-prenumerationserbjudande. Jag har alltså läst Sandhamn av Jens Liljestrand, jag varken gillade eller ogillde. Jag gillade skärgårdsmiljön och det rappa språket men karaktärerna hade jag inte så mycket för och  historien i sig var väl kanske inte jätteintressant. Det var första gången jag läste något av Liljestrand och jag vet inte om jag är så intresserad av att läsa mer, men jag kan övertygas! Noveller är annars ett suveränt sätt att ta sig an ett nytt författarskap, men man ska inte dra allt för stora slutsatser, för "En novell gör ingen August" som Ord och inga visor-Jessica brukar säga. 

Ett glatt besked för alla litteraturälskare och Nobelprisnördar, och inte minst för det lilla förlaget Tranan, kom för ett tag sedan då det var klart att årets Nobelpristagare Mo Yan fortsatt ska ges ut på det förlag som redan hade rättigheterna. Det innebär att böckerna så smått börjar trilla ner i folks brevlådor, jag fick i veckan hans senaste på svenska, Ximen Nao och hans sju liv som är en redig tegelsten. Jag hade även bokat Vitlöksballaden men var nu tvungen att avbeställa eftersom vårt postombud stänger ner i veckan och det kommer inte att öppna ett nytt. Det är ett ganska sorgligt besked för mig då jag inte utan ansträngning kan ta mig till det närmaste, på andra sidan stan, vilket inte alls går ihop med alla bokpaket. Det får bli e-böcker och hyllvärmare på obestämd framtid.

Läsandet sprutade i alla fall igång rejält i slutet av veckan, Från fredag kväll till skrivande stund läste jag över 100 sidor i Flynns bok samt över 150 sidor i nästa helgs bokcirkelbok Tunu av Kim Leine som för övrigt är fantastiskt bra). Allt tack vare en oväntat tågresa. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…