Fortsätt till huvudinnehåll

På spaning efter den vecka som gått - 44

Ja den här veckan har varit en ganska så sorglig läsvecka. i måndags skulle det varit bokcirkel på biblioteket om James Freys Tusen små bitar men hör och häpna, det kom inte en själ! Jag fick gå hem tidigt utan att ha pratat om boken helt enkelt. 

Jag blev klar med en av augustnomineringarna: Anyurus En storm kom från paradiset men jag blev sådär imponerad. Den var inte på något sätt dålig utan jag fastnade bara inte. 

För en bokbloggare är postens utlämningsställe av yttersta vikt och i veckan som gick fick jag reda på att Gallerix, där jag nu hämtar mina paket, lägger ner den 18:e november. Det ligger inne i stan men jag jobbar ju där så det har fungerat fint. Jag vågar inte beställa något innan jag vet vart det kommer att bli framöver, det finns inte direkt några vettiga i närheten. Skräckscenariot är så klart att det ligger så avsides för mig och min cykel att det inte blir några fler pakethämtningar för mig. 

Men några ljusglimtar måste det väl funnits  Jodå. Tacka vet jag Bodil Malmsten och hennes Så gör jag, jag blir glad bara av att tänka på den. Och så har jag haft högläsning här hemma, jag läste Selma Lagerlöfs Spökhanden från Novellix för sambon igår. Jag tyckte väl att den var lite sådär, lite kort! Men hur recenserar man egentligen en novell? Det känns för kort för ett inlägg men den måste så klart recenseras. Men vad säger man? Bra inledning, spännande men slutade lite plötsligt. Jag ville nog ha mer. 

Och så har jag äntligen lyckats påbörja Gillian Flynns andra roman, jag var sådär imponerad av hennes debut men Mörka platser verkar mycket mer lovande. Den är mer långsam och lågmäld på något sätt, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. 

Jag håller tummarna för att nästa vecka ska bli något mer uppiggande, ha det fint!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…