Fortsätt till huvudinnehåll

De bortglömda - Sara Blædel

I en skog nära Hvalsø hittar en skogsarbetare liket av en kvinna. Hon tycks ha förolyckats genom ett fall från en hög höjd. Skicket kvinnan är i tyder på att hon är uteliggare. Hon finns inte anmäld som försvunnen och kan inte återfinnas i några register, trots att halva hennes ansikte täcks av ett stort ärr som bör göra henne lätt att identifiera. När polisen till slut går ut till allmänheten med ett foto på kvinnan hör en äldre kvinna av sig. Hon identifierar kvinnan som Lisemette, en utvecklingsstörd flicka hon för många år sedan vårdat på en mentalinstitution.

Vid samma tidpunkt börjar en våldtäktsman/mördare härja i samma skog. Flera kvinnor hittas våldtagna och brutalt mördade i närheten av fyndplatsen för Lisemette.

När kriminalinspektör Louise Rick kontaktar den (nu nedlagda) institution där Lisemette vårdades börjar hon förstå att alltihop hänger samman, att det finns kopplingar mellan kvinnans liv på institutionen, hennes död samt de brutala överfall som nu sker.

Jag gillar denhär boken! Författaren väver skickligt ihop det case som Louise arbetar på med detaljer om Louises liv, om saker som hon har varit med om som dras upp igen på grund av utredningen. Jag blir verkligen indragen i storyn och vill fortsätta läsa. Boken innehåller dramatiska familjehemligheter, tragiska människoöden, kärlek, sorg och en hel del spänning. Jag är sugen på att läsa fler böcker om Louise Rick, detta är tydligen den sjunde boken, dock finns inte alla översatta till svenska. Synd, jag hoppas att även de andra kommer då jag inte känner mig sådär jättesugen på att ge mig på läsning på danska.

Om du vill köpa denna bok, finns den här och här.

Tack Massolit Förlag för en mycket bra recensionsbok!

Kommentarer

  1. Jag gillade den oxå!! Läser just nu Sara Blaedels bok Pulver, men tycker oxå det är jätte tråkigt att flertalet böcker inte finns översatta :/ för dansk läsning känns knepigt!

    SvaraRadera
  2. Ja, jag vet inte riktigt hur bra jag hänger med på danska - endel lär man ju förstå men det är många ord som verkligen är väldigt annorlunda på danska mot svenska. Håller tummarna att de översätter fler, antar att de väntar för att se hur bra de andra böckerna säljer först :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…