Fortsätt till huvudinnehåll

Torka aldrig tårar utan handskar

Kärleken - Jonas Gardell

Året är 1982 och två vackra unga och homosexuella killar har tagit sig till Stockholm för att finna ett liv som de vill leva. Rasmus lämnar den lilla hålan Koppom bakom sig och slänger sig in i Stockholms då ganska dunkla gayvärld med buskar och bås. Benjamin är ett Jehovas vittne och predikar från dörr till dörr. Han lockas in i gayvärlden av den charmige och äldre Paul, men en julafton då de firar jul tillsammans möter han Rasmus för första gången och de känner båda saker de aldrig känt förut. Värme, tillhörighet, kanske är det en begynnande kärlek? Samtidigt hintas det om vad som komma skall, glimtar av hur flera av karaktärerna månader eller år senare ligger utmärglade och ensamma inför en plågsam död. 

Det här är ett viktigt verk, ett historiskt dokument om man så vill, som måste berättas och läsas. Det här har hänt, det händer till viss del än och dessa personer som behandlats som skit rent ut sagt behöver få upprättelse. Gardell varvar sin berättelse med både historiska markörer från 80-talets Stockholm och fakta genom citat ur tidningar och återberättelser av verkliga händelser. Det är ett alldeles utmärkt format för den här typen av berättelse. Det är trovärdigt och bildande, samtidigt som det är en gripande berättelse. 

Den här boken har tokhyllats i alla medier, från kritiker till bloggare, och jag förstår varför. Dock blev jag inte riktigt kanske helt omkullvält för jag kände nog att det är något att en transportsträcka inför de kommande två böckerna i trilogin, och det menar jag inte som något dåligt. Den bygger upp en värld som har existerat. Den här världen och de introducerade karaktärerna kom in i mitt liv och nu måste jag leva med dem tills nästa del kommer. Jag kommer att tänka på det här varje dag fram tills jag läser nästa del för jag vet vad som kommer att hända. Jag tror, och förväntar mig, att trilogin som helhet kommer att bli fantastisk, men jag spar på tokhyllandet tills jag läst klart. 

Ikväll, 8/10, kommer SVT sända den första av tre delar av en filmatisering av Gardells romansvit om 80-talets aidsepidemi. Om ni inte orkar läsa boken så se den!

Köp boken här eller här. 

Kommentarer

  1. Jag skrev också om den här idag. Hann inte läsa den innan mässan men fick tag i den efteråt så jag hade något att göra under förkylningsboksmällan. Jag håller faktiskt med dig om allt. Även om jag hyllar som den, mycket för att jag förstår vad som komma skall och att hela projektet i sig är så berömvärt. Även om det ÄR en startsträcka det här. Jag har svepts med i Gardells hejdlösa engagemang för den här saken!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Böckerx3/Metta8 oktober 2012 14:26

      Ja hans språk är ju verkligen eget. Han använder sig av massa stilistiska knep som fångar, beror och skapar spänning. engagemanget är verkligen det som gör att det blir så intensivt och bra.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag:

- Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen)
- Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig)
- Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok)
- John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?)
- Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman)
- Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare)

Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen!

UPPDATERING:

Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människornas jord av…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.