Fortsätt till huvudinnehåll

Post bokmässeinsikter

Ja jag vet, bokmässan är över och vi borde sluta tjata om den men jag insåg en sak under mässan, nämligen att jag gillar nordiska författarinnor. När man gillar en bok här och en bok där så är det svårt att se något samband, men nu när det var nordiskt tema på mässan så knöts det ihop lite för mig. Kolla här:

Hanne Örstavik - Ung norska som jag tyckt om i ungefär ett decennium. Jag har nämnt henne i inlägg här, här och här samt haft med henne i en julkalender och tipsat om henne i en tipstävling. Jag missade henne på mässan för det krockade med ett om isländsk litteratur som helt enkelt var mer lockande, tyvärr. 

Trude Marstein - Ung norska som vi först läste i bokcirkeln, som jag skrev om här, och när jag läste en andra bok av henne insåg jag att jag fallit pladask. Jag lyssnade på henne på bokmässan i ett seminarie som jag livebloggade och jag gillade henne ännu mer. 

Sara Stridsberg - Kärlek vid första ögonkastet när jag läste Drömfakulteten och det blev inte sämre när jag läste Happy Sally eller Medealand. jag håller medvetet på Darling river för att dra ut på Stridsberg så länge det går. Även hon var med i julkalendern och hon har varit med både här och här

Sofi Oksanen - Ung finska med ett fantastiskt språk. Jag sträckläste Utrensning när jag var på semester i Egypten. Den är hemsk men otroligt bra. Även Oksanen har varit med i julkalendern och jag skrev om henne här och på bokmässan 2011 skrev jag om henne här

Nya bekanskaper:

Merethe Lindström - Årets Nordiska rådetpristagare även hon en ung kvinna från Norge. Jag köpte hennes bok Dagar i tystnadens historia i Weylers monter och hennes novell hos Novellix på mässan och jag skrev om henne på mässans invigning här och om hennes deltagande i Babel här. 

Kirsten Hammann - Hon var på samma seminarium som Trude Marstein ovan och hennes senaste roman Se på mig verkar vara lite i samma stil som Marsteins senaste, som Hammann för övrigt älskade. Lite kul att Marsten faktiskt översatt danska Hammans roman till norska också, bådar ju gott. 

Rosa Liksom (eller Anni Ylävaara) - finsk författarinna vars roman Kupé nr 6 nyligen kommit på svenska. Jag missade henne helt på mässan men har sedan ett tag varit nyfiken på henne. 

Det finns säkert jättemånga fler som finns eller kan komma upp på min "Älskar allt människan gör"-lista men det här räcker nog för att påvisa sambandet i alla fall, eller vad tycker ni?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…