onsdag 31 oktober 2012

Poetiskt om stridsflygplan

En storm kom från paradiset - Johannes Anyuru

En ung man sitter i förhör i Lusaka. Han är från Uganda men har varit i Grekland och utbildat sig till stridspilot. Han vill bara flyga, han ska jobba som besprutningspilot men han tros vara spion eller landsförrädare. Han sätts i fångläger och vet inte vad som kommer att ske, i Uganda kommer han att åtalas för landsförräderi och i Europa är han antagligen inte välkommen mer. det är tidigt 70-tal och Idi Amin har precis tagit makten i Uganda. Det här är berättelsen om en ung man som senare skulle komma att bli Johannes Anyurus pappa. 

Anyuru har helt klart språkets gåva, hans skildringar av miljöer och situationer är fantastiska. Dock är jag inte så mycket för krystade liknelser, så som att solen ser ut som en brinnande oblat. För mig funkar det inte riktigt i en roman, även om det så klart har sin plats i lyrikens värld. Hans beskrivningar är så bra på egen hand så de behöver inga poetiska utsvävningar. 

det kan tyckas torrt med en roman om statskupp i Uganda och stridsflyg, men det är liksom inte det som står i centrum här utan det handlar mycket om osäkerheten över vart karaktären P ska bli av, vad som ska hända med honom och är han verkligen där för att flyga besprutningsplan eller har han ett annat motiv? Det finns en metanivå i boken där författaren, tillika sonen Johannes Anyuru, är i nutid där han skriver sin bok om sin döende far. Det är ett intressant berättargrepp,  man vrider lite ut och in på sin tänkta narratologi. 

Jag vet inte riktigt vad det är, men jag fastnar inte helt för den här romanen. den ger mig en stark upplevelse men jag vet nog inte riktigt av vad. Jag kan för lite om Afrikas historia för att förstå och hänga med i vad det faktiskt är som händer. Det är så klart inte romanens fel utan mer mitt eget men jag tror inte att det är det. Kanske att jag känner en konstig distans mellan berättelsens P och den som Anyuru skriver om som sin pappa i nutidsdelarna, för han har knappt någon kontakt med pappan och han har inte mycket till övers för honom. Men 70-talets P är skildrad med respekt och ett genuint intresse för historien och det går liksom inte ihop i mitt huvud riktigt. 

Eller så var jag kanske helt enkelt på helt fel humör för den här boken just nu, ibland är det så enkelt. 

Köp boken här eller här

Den här titeln är nominerad till Augustpriset 2012

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...