Fortsätt till huvudinnehåll

På spaning efter den vecka som gått - 43




Veckan började med att nomineringarna till det prestigefyllda Augustpriset tillkännagavs i måndag, vilket ledde till en lite ovanlig skara nominerade (läs ett längre inlägg om det här). Jag hade läst en ynka bok, Medealand av Sara Stridsberg, som jag för visso redan i början av januari visste var en av årets läsupplevelser och vilket visade sig vara rätt, men ändå. Jag har börjat läsa nästa bok på lista, Johannes Anyurus En storm kom från paradiset som passande nog kom ut i augusti. Jag måste erkänna att jag inte har läst något av Anyuru tidigare, men jag är rätt hoppfull. Det är ett tungt ämne med krig i Uganda och stridspiloter, men språket är poetiskt om än med några lite krystade liknelser i mina ögon. 

Anyurus bok har osökt fått mig att tänka på det här med varför man läser böcker, eller ser på film och TV-program också för den delen. För mig är det antingen ren underhållning eller så är det till för att säga något om världen. Jag vill antingen ha spänning alternativt en glad historia eller något som öppnar upp ögonen inför något, som en historisk händelse eller något nytt. Den förra kategorin ägnar jag mig allt som oftast åt framför TV:n, jag läser sällan feelgood eller thrillers. Den senare kategorin väljer jag att ägna mig åt i den litterära världen, jag orkar sällan se på seriösa program på TV.

Det damp också ner några nya böcker i veckan, Modernista skickade mig Bodil Malmstens Så gör jag - konsten att skriva samt Gillian Flynns Mörka platser. Malmstens bok är ritkigt snygg, massor av inspirerande text och bilder, fint format, den luktar gott och den har ett sånt där rött band att använda som bokmärke. Det har dröjt ett bra tag för Flynns bok att äntligen komma ut på svenska, jag har inte läst den på engelska då jag skulle få den någon gång i våras, jag minns något om problem med översättningen? Nu är de i alla fall här, nu ska vi bara hitta lite tid åt att läsa också. Pust.

För att knyta an till förra veckans sammanfattning så läste jag klart James Freys bok i veckan, recension kommer upp i morgon, den var ju ganska lång. I morgon är det dags för årets sista öppna bokcirkel på stadsbiblioteket här i Skövde, där jag ju är med och arrangerar genom att välja bok och vara där och prata om boken. Allt som oftast är det knappt någon som läst boken, så ibland handlar det mer om att berätta vad den handlar om än att diskutera den, men det brukar vara rätt trevligt. Folk är otroligt tacksamma för boktips och för att cirkeln finns.

Nu höll jag på att glömma bort det viktigaste, jag tryckte nästan å "Publicera" innan jag kom til veckans roligaste. I torsdags morse frågade min käraste Mr Böckerx3 om jag ville åka till Paris. Någon timme senare hade han bokat allt och den 27:e november ska vi alltså flyga dit. Hipp hipp hurra säger jag till en tredje utlandsresa i år, 2012 har varit ett riktigt globetrotter-år. Paris är, till skillnad från flera andra platser jag besökt, en bekant litterär stad. Jag älskar ju Anna Gavaldas böcker och jag läste (eller lyssnade) på en bok så sent som förra helgen som utspelar sig i just Paris. Kanske att det blir högre kulturella och upplevelserelaterade förväntningar när man är litterärt bekant? Det återstår att se! Det första jag tnkte på var självklart vilka böcker jag ska ha med, men det tar vi i ett senare inlägg.

Ha en fin vecka hörrni, särskilt till er som har höstlov och kan läsa hela dagarna (inget avundsjuk alls!)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…