Fortsätt till huvudinnehåll

På spaning efter den vecka som gått - 42

När man skriver en recension så vill man få med så mycket som möjligt på en så kort text som möjligt, så tänker i alla fall jag. Man lyfter fram det som gör boken unik (eller det som inte gör den unik) och vad man själv anser är intressant (eller inte intressant) med den. Självklart skriver man flera olika typer av inlägg på en bokblogg, inte bara recensioner, men ibland finns det bokhändelser som är något för små för att få ett helt eget inlägg. Jag har gått och funderat ett tag på att det saknas något, en slags ihopknytande avslutning på veckan, så inspirerad av Proust får ni här det första "På spaning efter den vecka som gått"-inlägget.

I början av veckan läste jag en av de märkligaste böcker jag någonsin läst, Huden är det elastiska hölje som omsluter hela lekamen av Björn Rasmussen, som både berörde och skakade om. Därefter började jag läsa James Freys Tusen små bitar, som jag valt till en bokcirkel på biblioteket 29/10 och misären bara fortsatte även om det är en ganska annorlunda misär från Rasmussens bok. På Twitter diskuterade jag tandläkarscenen med Fanny  och dagen efter kommer min extremt tandläkarrädda kollega för att fråga mig om hur en rotfyllning går till (då hon skulle till tandläkaren dagen därpå för att göra just en sådan) och allt jag till en början kunde göra var att skratta. Förlåt Marie, det var inte meningen att skratta och jag kunde inte gärna berätta om scenen jag just läst, jag hoppas att du inte tog illa vid dig.

Idag kände jag att det var lite nog med misär (att jag druckit alkoholhaltiga drycker tre dagar i rad och blir lite ängslig av att läsa om en missbrukare kan ha något med saken att göra) så jag lyssnade på Nathalie av David Foenkinos som ljudbok samtidigt som jag virkade klart en halsduk. Självfallet dör Nathalies man när han är ute och joggar (vilket är en stor skräck för mig varje gång min sambo ska ut och jogga) så den var till en början inte alls så upplyftande som jag hade önskat men det artade sig så småningom. En recension av den kommer upp under morgondagen.

För att tala om något helt annat så läste jag en intressant artikel av allas vår Knausgård om självporträtt inom konsten som var ganska spännande i dagens DN. Jag kan inte se att den kommit upp på hemsidan än, så får ni fatt i tidningen så läs den! Och så är det självfallet mycket prat om årets nobelpristagare Mo Yen som till exempel att han ska få en upplevelsepark tillägnad sig. Men den bästa nyheten gällande honom måste väl vara att han får vara kvar på förlaget Tranan, det känns skönt att även de små förlagen får lite uppmärksamhet.

Nu är jag så illa tvungen att ta ett djupt andetag för att bege mig tillbaka till James Freys brutala värld men jag låter nog bli spriten ikväll. Dessutom har vi ju Augustprisnomineringarna att se fram emot i morgon, det ska bli riktigt spännande att se om man läst någon av dessa.

Fortsatt trevlig söndag på er!



Kommentarer

  1. Smart sätt att sammanfatta "småsakerna" på :) Trevlig vecka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, hoppas det växer fram en bra struktur så småningom, blev nog lite hafsigt den här gången hehe. ha det fint du med!

      Radera
  2. Haha ja din stackars kollega! Du kan alltid hota med att läsa högt ur tandläkarscenen, om du vill ha något tråkigt gjort. ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…