Fortsätt till huvudinnehåll

Kärlek, desperation, ångest och ett språk som lever ett eget liv

Huden är det elastiska hölje som omsluter hela lekamen - Björn Rasmussen

Björn bor på en ridskola med två bröder och sin mor. Han kämpar med självdestruktiva tankar och med att dölja sin homosexualitet som ständigt gör sig påmind och han förälskar sig i sin 20 år äldre ridlärare. 

Det här är en otroligt märklig bok. Den är skriven som någon slags dagbok med både intima detaljer och ett ocensurerat tankeflöde med upprepningar och halvfärdiga meningar. Ett otroligt eget och poetiskt språk, med ett fantastiskt bildspråk, varvas med raka och ärliga formuleringar. Jag läste någonstans att Femtio nyanser-böckerna kunde slänga sig i väggen jämför med BDSM-scenerna i den här, jag har inte läst  någon av E.L. James böcker men jag kan nästan hålla med ändå. Det är inga vackra bilder och tankar, men den förvirrande och förtryckta sexualiteten i Björns liv rättfärdigar på något sätt dessa tankar och behov. Det är inte något obefogat övervåld eller liknande. 

Det är som sagt en mycket utlämnande och intim skildring av en ung mans våndor. Det är oerhört gripande bilder av en ung kille som lever ut sina sexuella behov i ett näst intill besatt tillstånd och skär sig själv i stunder av förblindande kärlekslängtan. Det är klart och tydligt att Björn är en man och att han åtrår andra män, men samtidigt finns det en diskussion om kön och något slags dubbelkön som en del i förvirringen över identitet i huvudpersonens varande. Jag får en vag minnesbild av att läsa om Tintomara i Almqvists Drottningens juvelsmycke, men nu är det tio år sedan jag läste den så jag gör inga ingående analyser här. Björn försöker hitta sig själv i en förvriden värld och han vänder på många stenar (och språkformuleringar) i sitt sökande. 

Det här är en gripande och utlämnande berättelse med ett helt eget sätt att nyttja språket.Och jag tycker verkligen om den. 

Recex från Lethe förlag

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…