Fortsätt till huvudinnehåll

Kärlek, desperation, ångest och ett språk som lever ett eget liv

Huden är det elastiska hölje som omsluter hela lekamen - Björn Rasmussen

Björn bor på en ridskola med två bröder och sin mor. Han kämpar med självdestruktiva tankar och med att dölja sin homosexualitet som ständigt gör sig påmind och han förälskar sig i sin 20 år äldre ridlärare. 

Det här är en otroligt märklig bok. Den är skriven som någon slags dagbok med både intima detaljer och ett ocensurerat tankeflöde med upprepningar och halvfärdiga meningar. Ett otroligt eget och poetiskt språk, med ett fantastiskt bildspråk, varvas med raka och ärliga formuleringar. Jag läste någonstans att Femtio nyanser-böckerna kunde slänga sig i väggen jämför med BDSM-scenerna i den här, jag har inte läst  någon av E.L. James böcker men jag kan nästan hålla med ändå. Det är inga vackra bilder och tankar, men den förvirrande och förtryckta sexualiteten i Björns liv rättfärdigar på något sätt dessa tankar och behov. Det är inte något obefogat övervåld eller liknande. 

Det är som sagt en mycket utlämnande och intim skildring av en ung mans våndor. Det är oerhört gripande bilder av en ung kille som lever ut sina sexuella behov i ett näst intill besatt tillstånd och skär sig själv i stunder av förblindande kärlekslängtan. Det är klart och tydligt att Björn är en man och att han åtrår andra män, men samtidigt finns det en diskussion om kön och något slags dubbelkön som en del i förvirringen över identitet i huvudpersonens varande. Jag får en vag minnesbild av att läsa om Tintomara i Almqvists Drottningens juvelsmycke, men nu är det tio år sedan jag läste den så jag gör inga ingående analyser här. Björn försöker hitta sig själv i en förvriden värld och han vänder på många stenar (och språkformuleringar) i sitt sökande. 

Det här är en gripande och utlämnande berättelse med ett helt eget sätt att nyttja språket.Och jag tycker verkligen om den. 

Recex från Lethe förlag

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…