Fortsätt till huvudinnehåll

Om att växa upp i en småstad och försöka komma därifrån

Vi som aldrig sa hora - Ronnie Sandahl

Fyra killar som har vuxit upp i Falköping umgås mest av gammal vana. Hannes lyckades ta sig till Stockholm men det höll inte så länge. Frippe går på volleybollgymnasiet och inleder ett förhållande med Hannes flickvän vilket gör saker och ting komplicerade. Kristian äter tills det gör ont och han kämpar med sin fars död. Stig syns knappt, han håller mest bara käften. 

Boken utspelar sig på två tidsplan, det finns ett före och ett efter, före och efter Hannes Stockholm. Före och efter Hannes flickvän Wilma. Det kan kännas lite rörigt med tiden till en början kan jag känna, men efter ett tag får man ordning på det. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om de här karaktärerna. De super, de ligger runt och de är allmänt menlösa. Deras mentala nivå känns mer som 15 än 20, i alla fall om jag tänker tillbaka till när en annan betedde sig som dem. Jag känner inte direkt någon sympati med vare sig Hannes, Frippe eller Wilma, de känns lite korkade och osympatiska. Den ende som jag faktiskt intresserar mig för är Kristian, hans familjehistoria och hans pappas död. 

Och språket känns emellanåt krystat, med uttryck så som "elden smeker cigaretten". Nej, det här var nog ingen bok för mig, trots att den utspelar sig i grannstaden Falköping. Om det är någon som verkligen gillar den så får ni gärna förklara storheten för mig. 

Köp boken här eller här. 

Kommentarer

  1. C.R.M. Nilsson7 augusti 2012 15:54

    Om du hittar någon som kan förklara tjusningen med den, får du gärna skicka över dem till mig så att de kan förklara för mig också. För jag gillade den inte alls när jag läste den.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo