Fortsätt till huvudinnehåll

Om att läsa på iPad

Jag var länge en motståndare till e-böcker, mest för att jag nog inte riktigt visste hur bra det kan vara. Jag såg framför mig att man hade en dyr surfplatta att läsa på som lyser och blänker i solen och som så klart innehåller störande moment så som spel och internet. Och så måste man ladda den, jämt. 

Sedan upptäckte jag läsplattan, det vill säga e-ink, och mer specifikt så blev jag presenterad för Kindle. Den har ingen belysning, den håller en laddning i en månad och den är ultralätt. Den har en liten internetfunktion, nog för att man ska kunna ta emot sin bok när man klickat hem den hos Amazon. Den är helt fantastisk när man reser, man kan ta med sig tusentals böcker och således aldrig känna att man ska få slut på böcker att läsa. 

Men den har så klart sina begränsningar. Det går att lägga över böcker som inte är från Amazon, det går alldeles utmärkt att konvertera till exempel ePub men jag har lite svårigheter med PDF. Antingen så hamnar en massa sidhuvuden mitt i texten och numreringen likaså, eller så saknas det rader.  I bästa fall får jag läsa den i pyttelitet format. 

Jag har tidigare inte varit intresserad av iPad, vi har två Macbooks, två stationära datorer, två Kindle och iPhones, inte för att på något sätt skryta men det räcker gott och väl. Men sambon läser mer än gärna på iPad:en och sa lite skadeglatt att det går utmärkt att läsa PDF på den, så jag testade. 

Förutom de uppenbara problemen med att dela på en iPad, så fungerar det helt okej. Visst den vägen ton jämfört med Kindle, men den väger ju inte lika mycket som en riktig tegelsten till bok. Man kan läsa på den utan att tända lampan, även om jag så klart föredrar att läsa med ljus. Det funkar fint att bläddra, även om jag råkade bläddra av misstag flera gånger när jag skulle putsa bort något fingeravtryck på skärmen.

Det enda som verkligen störde mig var att jag kände mig lite efterbliven för att boksidorna blir ju helt gigantiska på den stora skärmen, men hellre det än den där pyttetexten som PDF skapar på Kindle. 

Vilken bok jag läste? Ja det var Rosengädda, nästa! av Emma Hamberg, recension av den kommer upp 22/8. 

Kommentarer

  1. Du är härmed utmanad. ;) Kolla in min blogg:
    http://bokodysse.blogspot.se/2012/08/utmaning-8-faktavanor-om-dig-sjalv.html

    SvaraRadera
  2. Jag har ju den stora Kindlen, DX och på den fungerar PDF-helt klanderfritt. Har läst flera PDF-böcker på den redan utan problem. Senast Rosengädda, nästa:)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…