Fortsätt till huvudinnehåll

När språket gör all skillnad

A Clockwork Orange av Anthony Burgess

Alex är en bråkstake och ledare för ett gäng likasinnade. De rånar, de misshandlar, de bryter sig in hos intet ont anande människor och de våldtar. Relationerna i Alex gäng börjar dock rämna och han åker fast. I fängelset blir han försökskanin för en ny metod för att bota våldsbenägna, kan en person som bara vill förstöra och slåss botas? 

Vi befinner oss i en nära framtid i England, en framtid som är mörk, där invånarna inte vågar sig ut efter mörkrets fall på grund av våldsamma gäng och deras ultravåld. 

Det tarm in inte många rader in i A Clockwok Orange innan jag inser att det här inte kan ha varit helt enkelt att översätta den här boken. Översättaren Caj Lundgren skriver i ett litet efterord att han fått stor hjälp av en ordlista skapad för någon nyutgåva av verket, det är nämligen så att Burgess hittat på ett eget engelsk-ryskt slang med ord som "ruka" för "hand", "råtta" för "mun" och "drogis" för något i stil med "vän/gängmedlem". 

Jag är lite kluven till det språkliga. Det tog mig ganska lång tid att läsa för vart och vartannat ord är hittepå, vissa kan man lista ut vad de betyder, vissa måste man slå upp i den där ordlistan. När jag dock kommit en bra bit in i boken så struntar jag allt som oftast i att kolla upp orden och vissa har jag helt enkelt lärt mig. Jag kommer sedan på mig själv med att tycka att det inte skulle fungera utan språket, jag känner att författaren kommit med ord som saknar motsvarighet i min språkbank, till exempel "gloss" som används för att prata, men som jag tycker får en bredare betydelse som innefattar även tonläge och språkvård på något plan. Det känns också viktigt med den här slangen för skillnaden mellan det lite mer fina folket och de här gängen då de ofta skils åt i boken via deras språk. 

Och så det här med ultravåldet då. Boken är våldsam, det vet man någonstans innerst inne, men tack vare språket så blir det lite mer luddigt. Eftersom det beskrivs med ord som man tidigare aldrig hört, så som "in-ut in-ut" för "sex/våldtäkt" så får man inte riktigt samma bildspråk som om det hade beskrivits med samma ord som vi är vana vid. 

Jag var till en början skeptisk till språket men nu i efterhand skulle jag kunna prata om det i en hel evighet. Jag har inte sett Kubricks filmatisering av boken så jag ska passa på att se den ganska snart. Jag misstänker att det är ett skarpare bildspråk i den eftersom man inte längre är beroende av enbart ord i en film, men hur gestaltas språket?

Recensionsbok från Modernista. En nyutgåva i en på svenska inte tidigare utgiven originalutgåva för att fira bokens 50-årsjubileum. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Jag har inte orkat läsa ut Clockwork, eftersom det var så mycket ryska. Men jag ska nog prova igen. Den är ju inte tjock, direkt.

    Och ja, nu har jag väl ordnat det där jag missat, som vi sade. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gav mig fan på att inte ge upp, ibland går det! Nu tänker jag rätt mycket på den just på grund av språket.

      Ja nu är du förlåten ;)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…