Fortsätt till huvudinnehåll

När språket gör all skillnad

A Clockwork Orange av Anthony Burgess

Alex är en bråkstake och ledare för ett gäng likasinnade. De rånar, de misshandlar, de bryter sig in hos intet ont anande människor och de våldtar. Relationerna i Alex gäng börjar dock rämna och han åker fast. I fängelset blir han försökskanin för en ny metod för att bota våldsbenägna, kan en person som bara vill förstöra och slåss botas? 

Vi befinner oss i en nära framtid i England, en framtid som är mörk, där invånarna inte vågar sig ut efter mörkrets fall på grund av våldsamma gäng och deras ultravåld. 

Det tarm in inte många rader in i A Clockwok Orange innan jag inser att det här inte kan ha varit helt enkelt att översätta den här boken. Översättaren Caj Lundgren skriver i ett litet efterord att han fått stor hjälp av en ordlista skapad för någon nyutgåva av verket, det är nämligen så att Burgess hittat på ett eget engelsk-ryskt slang med ord som "ruka" för "hand", "råtta" för "mun" och "drogis" för något i stil med "vän/gängmedlem". 

Jag är lite kluven till det språkliga. Det tog mig ganska lång tid att läsa för vart och vartannat ord är hittepå, vissa kan man lista ut vad de betyder, vissa måste man slå upp i den där ordlistan. När jag dock kommit en bra bit in i boken så struntar jag allt som oftast i att kolla upp orden och vissa har jag helt enkelt lärt mig. Jag kommer sedan på mig själv med att tycka att det inte skulle fungera utan språket, jag känner att författaren kommit med ord som saknar motsvarighet i min språkbank, till exempel "gloss" som används för att prata, men som jag tycker får en bredare betydelse som innefattar även tonläge och språkvård på något plan. Det känns också viktigt med den här slangen för skillnaden mellan det lite mer fina folket och de här gängen då de ofta skils åt i boken via deras språk. 

Och så det här med ultravåldet då. Boken är våldsam, det vet man någonstans innerst inne, men tack vare språket så blir det lite mer luddigt. Eftersom det beskrivs med ord som man tidigare aldrig hört, så som "in-ut in-ut" för "sex/våldtäkt" så får man inte riktigt samma bildspråk som om det hade beskrivits med samma ord som vi är vana vid. 

Jag var till en början skeptisk till språket men nu i efterhand skulle jag kunna prata om det i en hel evighet. Jag har inte sett Kubricks filmatisering av boken så jag ska passa på att se den ganska snart. Jag misstänker att det är ett skarpare bildspråk i den eftersom man inte längre är beroende av enbart ord i en film, men hur gestaltas språket?

Recensionsbok från Modernista. En nyutgåva i en på svenska inte tidigare utgiven originalutgåva för att fira bokens 50-årsjubileum. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Jag har inte orkat läsa ut Clockwork, eftersom det var så mycket ryska. Men jag ska nog prova igen. Den är ju inte tjock, direkt.

    Och ja, nu har jag väl ordnat det där jag missat, som vi sade. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gav mig fan på att inte ge upp, ibland går det! Nu tänker jag rätt mycket på den just på grund av språket.

      Ja nu är du förlåten ;)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…