Fortsätt till huvudinnehåll

Dit drömmar färdas för att dö - Mattias Edvardsson

Något som jag tycker är så totalt och fullkomligt obegripligt, är när föräldrar skadar eller till och med dödar sina egna barn. Jag har inga egna barn, men det känns som att en sådan handling borde gå emot precis varenda instinkt man har som förälder. Det naturliga måste ju vara att till varje pris skydda sin avkomma, no matter what - även om det innebär att man riskerar sitt eget liv. Så är det dock uppenbarligen inte för alla. Minns ni fallet rörande pojken Bobby, från 2006? Den 11-åriga pojken blev under tortyrliknande förhållanden misshandlad till döds av sin mamma och styvfar. Fallet blev mycket uppmärksammat i media, och under rättegången skyllde de anklagade på varandra och båda vägrade att ta något ansvar för det helvete som Bobby genomlidit.

I Dit drömmar färdas för att dö har Mattias Edvardsson försökt få någon form av förståelse för hur det kunde gå så illa. Han har gått längre än att studera protokoll från rättegång och förhör, och försökt sätta sig in i vad som ledde fram till Bobbys tragiska död. I boken har samtliga inblandade fått andra namn. Liisa är en kvinna som växt upp under allt annat än trevliga förhållanden, med en alkoholiserad pappa och en mamma som är alltför undfallande och finner sig i sin makes kalla och stundvis elaka behandling. Liisa är överviktig och har stora problem med acne. Hon har svårt att få vänner, har stort mindervärdeskomplex och ett bottenlöst behov av bekräftelse. Hennes första stora kärlek vill inte veta av henne när han får veta att hon är gravid. När hennes son Sammy föds med Fragil X-syndrom kan hon först inte ta honom till sig, men med tiden växer sig en stark kärlek till pojken fram. Hennes relation till män fortsätter dock vara problematisk, Liisa är mycket osäker på sig själv och känner sig underlägsen. Så träffar hon en man vid namn Brian, en mycket instabil person med väldigt kort stubin, som dessutom njuter av att plåga och tortera.

Dit drömmar färdas för att dö är, enligt vad jag kan avgöra, mycket verklighetstrogen vad gäller Bobbys fruktansvärda tillvaro tillsammans med Liisa och Brian. Jag har läst endel om fallet i samband med att jag läste boken, och känner igen väldigt mycket. Det är oerhört svårt att förstå hur man kan tillåta sitt barn att utsättas för sådana grymheter som Bobby fick uppleva, och jag tycker definitivt inte att det finns några ursäkter. Ändå får man i Mattias Edvardssons bok någon form av förklaring till hur det kunde gå så otroligt snett. Det är en smärtsam bok att läsa, men den känns också viktig. Viktig för att detta säkerligen inte är sista gången vi hör talas om ett barn som behandlas otroligt illa av de människor som borde älska och skydda det.

Jag rekommenderar er alla att läsa boken, den finns att köpa bland annat här och här. Ni kan också just nu delta i en utlottning av tre exemplar på Facebook, gilla och dela denhär sidan så är ni med! Tävlingen pågår till den 10 augusti.

Tack till Mattias Edvardsson och Parabellum Nord AB Förlag för recensionsboken.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…