Fortsätt till huvudinnehåll

Sommarhuset - Anna Fredriksson

Eva är i 40-årsålder, hennes son har precis flyttat hemifrån och hon arbetar som lärare. Hennes mamma har precis gått bort och hon tvingar således återuppta kontakten med sina två yngre syskon för att besluta vad de ska göra med huset i skärgården. Syskonen vill sälja, Eva vill flytta dit. 

Sommarhuset är en lättläst berättelse som har sina djup. Det finns en underliggande spänning som driver läsaren framåt då man inte riktigt vet varför mamman dött, varför syskonen inte längre pratar med varandra och vad som ska hända med huset. Det förflutna pusslas ihop bit för bit och bilden av den här sargade familjen blir allt klarare. Det finns även en hel del humor och en hel del trassliga men trovärdiga relationer. 

Dock kan jag inte säga att jag direkt kände något för någon av karaktärerna. De kändes lite platta och tafatta. Det sker liksom aldrig någon hissnande omvändning i någons världsbild och jag tycker nog inte riktigt att någon är värd det där sommarhuset. 

Köp boken här eller här.   





Kommentarer

  1. Har med läst boken. Var väldigt lättläst. Hade en bra story som många kan känna igen. Arvstvister.
    Jag kan inget än att hålla med dg om vad du tyckte om sen. För jag fick samma känsla som du.

    SvaraRadera
  2. Xenia: Alltid skönt att man inte är ensam om vad man tycker :)

    SvaraRadera
  3. Och jag som älskade den boken! :) Särskilt mycket kände jag för huvudpersonen, även om hon också irriterade mig.

    SvaraRadera
  4. Bohemen: Hehe ja alla kan ju inte gilla allt :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…