Fortsätt till huvudinnehåll

Sommarhuset - Anna Fredriksson

Eva är i 40-årsålder, hennes son har precis flyttat hemifrån och hon arbetar som lärare. Hennes mamma har precis gått bort och hon tvingar således återuppta kontakten med sina två yngre syskon för att besluta vad de ska göra med huset i skärgården. Syskonen vill sälja, Eva vill flytta dit. 

Sommarhuset är en lättläst berättelse som har sina djup. Det finns en underliggande spänning som driver läsaren framåt då man inte riktigt vet varför mamman dött, varför syskonen inte längre pratar med varandra och vad som ska hända med huset. Det förflutna pusslas ihop bit för bit och bilden av den här sargade familjen blir allt klarare. Det finns även en hel del humor och en hel del trassliga men trovärdiga relationer. 

Dock kan jag inte säga att jag direkt kände något för någon av karaktärerna. De kändes lite platta och tafatta. Det sker liksom aldrig någon hissnande omvändning i någons världsbild och jag tycker nog inte riktigt att någon är värd det där sommarhuset. 

Köp boken här eller här.   





Kommentarer

  1. Har med läst boken. Var väldigt lättläst. Hade en bra story som många kan känna igen. Arvstvister.
    Jag kan inget än att hålla med dg om vad du tyckte om sen. För jag fick samma känsla som du.

    SvaraRadera
  2. Xenia: Alltid skönt att man inte är ensam om vad man tycker :)

    SvaraRadera
  3. Och jag som älskade den boken! :) Särskilt mycket kände jag för huvudpersonen, även om hon också irriterade mig.

    SvaraRadera
  4. Bohemen: Hehe ja alla kan ju inte gilla allt :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…