Fortsätt till huvudinnehåll

Sharp Objects - Gillian Flynn

Journalisten Camille återvänder till sin hemort för att rapportera om två flickor som hittats mördare och med tänderna utdragna. Hon jobbar ihop med polisen för att få fram stoff till sina artiklar samtidigt som hon delger  polisen gamla historier om hennes gamla hemort. Camille känner sig allt mer nära offren och deras anhöriga och en hel del spöken från det förflutna kommer upp till ytan. 

Åh herregud vilken samling psykiskt skadade karaktärer den här boken innehåller. När jag började läsa boken låg jag på soffan och mådde fruktansvärt dåligt rent psykiskt, en brutal ångest la sig över hela mitt väsen. Efter att jag frågan på Twitter insåg jag att det är bokens fel och jag fick läsa den i stötar under en ganska lång tid. Det här är egentligen en bok som ska sträckläsas för att man inte ska tappa stämningen, så för mig som läste den i tre omgångar tappades spänningen lite bort på vägen. Och så måste jag säga att jag tyckte att slutet var lite väl överdrivet, jag hade nöjt mig med ett slut, inte att det skulle komma ett till när allt väl var över. 

Men det ska sägas att det här är en sådan där thriller som jag känner att jag gillar, alltså en som inte handlar om en polis i nån evighetslång serie. Jag hade tänkt recensera Modernistas kommande översättning av Flynns andra bok Dark Places, men den ser ut att ha blivit försenad till slutet av året. Men jag behöver nog några månader på mig att samla mig inför ännu ett möte med ångestens drottning. 

Tyvärr lyckades jag läsa en riktigt dålig svensk översättning, om ni funderar på att läsa den här så gör det på engelska, eller om ni inte vill det så vänta på Modernistas översättning av hennes andra bok. 

Köp boken här eller här


Kommentarer

  1. "Ångestens drottning" - vad träffande! Den är verkligen ångestfylld men väldigt bra.

    SvaraRadera
  2. Eli: Ja, jag önskar bara att jag var lite mer stabil själv när jag läste. Den hjälpte mig föga och den var otroligt jobbig.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…