Fortsätt till huvudinnehåll

På spaning efter boknuet som flytt

bild från nyteknik.se


Ni vet den där känslan av att ta upp en helt ny bok och man nästan spricker av läslust, man känner den där ny bok-doften och man känner hur bokryggen håller emot när man ivrigt öppnar upp boken och bläddrar fram till den första läsbara sidan? Jag älskar den, jag vet att ni älskar den och jag tänker på den flera gånger om dagen. Mitt problem är dock att den är lite väl påtaglig, den tar över. Den tar över i så stor grad att jag faktiskt inte alls kan njuta av den bok jag läser just nu, för att jag vill öppna nästa underbara bok. 

Vad är det för fel på mig? Jag läser inlägg på bloggar, Facebook, Twitter där folk skriver om böcker de spar på, böcker de aldrig vill ska ta slut och jag känner bara "Va? Vad är det för konstig känsla?" samtidigt som jag känner en bitter avundsjuka. Jag försöker minnas en tid då jag läste EN bok och njöt av den. Jag föreställer mig att den där aldrig ta slut-känslan måste ha uppkommit inför den sista Harry Potter men jag minns den inte. Jag försöker minnas ångesten efter att ringen förstördes i Sagan om ringen men jag minns bara densamma från filmatiseringarna. Varför har jag inte den här känslan?

Samma sak gäller känslan av att längta efter en bok man håller på med, senast jag kände den var när jag läste Belinda Bauers Mörk Jord, och som jag älskade den känslan. Jag planerade hur jag skulle kunna komma undan med att göra så lite som möjligt efter jobbet för att kunna läsa. Varför känner jag inte så här hela tiden? Jag brukar trots allt lägga ner böcker som inte intresserar mig, jag har slutat tvångsläsa klart böcker. 

Just nu läser jag en otroligt välarbetad biografi om en samling små japanska prydnadsfigurers resa genom Europas historia från mitten av 1800-talet fram till nu. Boken heter Haren med bärnstensögonen av Edmund de Waal och är just nu hyllad både bland tidningskritiker och bokbloggare. Jag blir rastlös när jag läser, fast efter varje kapitel måste jag tänka igenom vad jag läst och smälta det, för det är mäktigt. Men så kommer jag på mig själv med att snegla på nästa bokcirkelbok, Vi som aldrig sa hora av Ronnie Sandahl som ska vara läst före 4 augusti. Sedan kommer jag på att jag vill läsa Neil Gaimans Amerikanska gudar eftersom det är mycket snack om den just nu då den ska bli TV-serie. Och hur var det nu med min boktolva? Jag sneglar på Easton Ellis Lunar Park i hyllan och blir lite inspirerad av Eli läser och skriver som läser den nu. Science fiction var ju något jag skulle läsa mer av, Bradbury kanske? Och det var länge sedan jag läste Murakami, borde jag inte läsa nästa 1Q84 innan jag glömmer bort den förra? Eller ska jag läsa en thriller/deckare? Sambon ligger i sängen och läser den nya French och det verkar uppenbarligen otroligt fängslande. 

Ja ni ser, jag är helt fullkomligt ofokuserad. Varför kan jag inte leva i boknuet och läsa i den takt det tar, längta efter den bok jag läser just nu och känna lite sorg när den är slut? Har jag för många böcker i min närhet som pockar på min uppmärksamhet? Ska jag låsa in alla böcker så att jag slipper förföras av deras lysande bokryggar i hyllan? Eller har jag kanske ett sug efter för mycket olika typer av litteratur och läsupplevelser på en gång? Vore det enklare om jag bara ville läsa deckare eller chicklitt? 

Jag tror att det är dags att lägga undan storkonsumtionen. Sluta skämmas över hur få böcker man läst på en månad, den genomsnittlige svensken läser väl knappt en bok per år? Varför måste då jag läsa 100 stycken? Jag ska välja ut varje bok med omsorg, läsa, njuta eller lägga ifrån mig, sörja eller vara glad över att den är slut. Det är dags att hitta boknuet o masskonsumtionen och skapa sig lite bok-mindfullnes, är ni med mig?

Kommentarer

  1. Det är precis det här jag strävar efter, att bara läsa böcker jag verkligen vill läsa. Det är då man får uppleva det underbara:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läser bara böcker som jag vill läsa, men jag vill läsa för många på en gång! Och tack :)

      Radera
  2. Jag håller med dig! Jag tycker faktiskt det där har blivit lite bättre sedan jag bestämde mig för att försöka (så långt det är möjligt...) att bara läsa en bok i taget. Faktiskt har det också lugnat sig av att jag haft köpstopp snart ett år och läst av nästan alla mina hyllvärmare, det har tagit bort den mesta stressen över att ha olästa böcker hemma.
    Men jag kan också hamna i den där stressen ibland, det finns ju så många bra olästa böcker! Så jag är absolut med =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har redan skärpt till mig, får se hur länge det håller ;)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…