Fortsätt till huvudinnehåll

Om en samling små japanska figurers historia

Haren med bärnstensögonen av Edmund de Waal

När jag läser baksidestexten får jag för mig att det kommer att handla mycket om Japan och Tokyo och efter ett passionerat förord tror jag att det kommer att handla mycket om hantverk men jag har väldigt fel. De små japanska figurerna, Netsukerna, finns som en bakomvarande röd tråd i berättelsen om släkten Ephrussi från mitten av 1800-talet fram till nutid. Det är en historia om enskilda individer så väl som en historia om Europa. 

Edmund de Waal har fått ärva en samling japanska figurer och känner att han måste ta reda på deras historia. Vi börjar i Paris i mitten av 1800-talet där den ryske Charles Ephrussi bosatt sig och blir förmögen efter att ha öppnat en bank. Han är jude, så som många andra invandrare i Paris på den tiden. Han är en samlare, just då är det japanskt på modet och han inhandlar 264 små handsnidade figurer importerade från Japan. Han samlar också på tavlor, storheter som Manet omnämns och Marcel Proust skriver artiklar om den judiske samlaren. Om jag ska vara helt ärlig så blev jag ganska uttråkad av den här berättelsen, det var oerhörda mängder beskrivningar av husen i Paris, hur personerna bodde och levde. Jag undrar så klart varför boken är så hyllad. Sedan kommer vi till år 1899 då Charles skickar sin Netsukesamling till en släkting som gifter sig, en jude i Wien och alla med någorlunda historiekunskaper bör kunna ana vartåt det är på väg. Jag är helt fast. 

Konstnärer i Paris byts mot Freud, författare och politiskt engagerade i tidiga 1900-talets Wien. Judehatet växer, det skapas klyftor i staden. Tronarvingen till Österike-Ungern skjuts och första världskriget är igång. Förödelsen har knappt lagt sig innan Hitler kommer till makten i Tyskland och judarnas situation blir ännu värre. De här partierna är så spännande att jag sveper ena kriget en kväll och det andra under nästa kväll. Jag håller andan, hoppas, och applåderar med glädjetårar när Netsukerna klarar sig, trots att jag vet att de ju i dag är i Edmunds händer. 

Berättelsen knyts ihop på ett bra sätt där den egentligen började, i Japan där Netsukerna fanns innan de överlämnas till Edmund. Vilken fantastisk historia den här familjen har, jag blir lite avundsjuk. När jag läser berättelsen får jag hela tiden för mig att författaren Edmund är en historisk forskare, men det är han inte. Han är en keramiker med en spännande familjehistoria. Man förstår på den här boken vilket fantastiskt arbete som ligger bakom, alla artiklar han läst, anteckningar i böcker, bokmanus av gamla släktingar, studerat bilder, rest till alla platser som familjen bott på. Han gjorde det här under två års tid och jag är fantastiskt imponerad. 

Köp boken här eller här


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…