Fortsätt till huvudinnehåll

Höstens bokutgivning på svenska - del 2

Förlaget Wahlström & Widstrand släpper en intressant finsk bok, Kupé Nr. 6 av Rosa Liksom, där en intressant konversation på transsibiriska järnvägen äger rum. Förfatarinnan kommer till Bokmässan med nordiskt tema i september och boken släpps samma månad. Från samma förlag släpps När döden kom till Pemberley av P.D. James. Jag har förvisso aldrig läst något av henne, men den här romanen ska föreställa en fortsättning av Stolthet och fördom med en mordgåta centrum så hur kan man motstå? Den kommer ut i oktober. 

Debutanten Susanna Lundin som släpper Hindenburg Bonnier tror jag är värd att kolla in. Den beskrivs som en roman om jordens undergång och om hur man blir människa, kanske en Atwood i svensk tappning? Den kommer ut redan i augusti. 

Jag fortsätter intressera mig för unga kvinnliga författare och fastnar för Äktenskapsbrott av Åsa Ericsdotter. Hyllad prosalyrik i romanform om människans mörka sidor, det ror jag verkligen kan vara något för mig. Den har precis kommit ut hos Bonnier. 

Och så kommer det äntligen en ny roman av Carlos Ruiz Zafón, Himlens fånge, hos Bonnier i november. Zafón är med i min boktovla och jag har inte lyckats läsa något av honom än i år. Den utsplerar sig så klart kring "De bortglömda böckernas kyrkogård" och utspelar sig i 50-talets Barcelona. Mörka hemligheter och hotfulla krymplingar utlovas. 

Det relativt nystartade förlaget 2244 som ger ut litteratur från länderna kring Svarta havet bjuder på en lovande höst. Den Parisfödda författarinnan Kéthévane Davrichewy med georgisk påbrå kommer under augusti ut med en roman med det passande namnet Svarta havet. En 90-åring minns barndomen i Georgien och flykten till Paris. 

För ett tag sedan läste jag Bastarden från Istanbul av turkiska Elif Shafak och tyckte väldigt mycket om den. I oktober kommer det ut en ny roman av henne, Heder, som handlar om hedersvåldet som är ständigt aktuellt. Det känns som att den kommer att vara tyngre än den förra, men jag tror att den kommer vara minst lika bra. Även den här boken ges ut av 2244. 

Nästa roman från 2244 är Wunderkind av den bulgariska författaren och pianisten Nikolai Grozni. Den handlar inte helt oväntat om en ung kille som går på pianoskola. Den verkar helt underbar, kommer ut i augusti. 

2244 fortsätter att leverera, i oktober kommer en bok som beskrivs som "En bok om att växa upp, kvinnlig identitet och att finna sitt livs kärlek under en diktatur". Författarinnan Dominica Radulescu har själv flytt från Rumänien så hon vet nog precis vad hon pratar om. Boken heter Tåg till Trieste



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…