Fortsätt till huvudinnehåll

Happy Sally eller Ode till Sara Stridsberg

Vattnet i den Engelska kanalen är strömt, salt, kallt. Kanalen är stark och lever sitt eget liv. Kanalen är beroendeframkallande. 

År 1939 blev Sally Bauer, född i Halmstad, första skandinav att simma över den engelska kanalen, tid: 15 timmar och 22 minuter. Hon hade tänkt slå världsrekordet men tidvattnet kom emellan. 

Flera år senare, 1983, vill Viktor segla över Atlanten. Hans fru, Ellen, vill däremot bli simmerska. Hon vill göra om Sally Bauers bedrift: att krossa den Engelska kanalen. Ytterligare år senare återvänder ett av Ellens barn till Dovers stränder och återupplever sin barndom. Sallys, Ellens och sonens minnen, drömmar och fantasier blandas och korsar varandra i Sara Stridsbergs debutroman Happy Sally

Jag ska villigt erkänna att jag är något mållös. Det här är tredje verket jag läser av Stridsberg och jag är mer förundrad, imponerad, golvad, förälskad ön någonsin. Hon finner sätt att beskriva dessa miljöer på ett helt eget, ett helt nytt sätt, som får mig att tänka att språket är uppfunnet på nytt. Hon liknar små barn vid flamingos, på grund av sina smala ben, och jag tycker att det är så självklart att jag inte förstår varför jag aldrig tänkt så förut. Det känns som att jag har varit i Dover, det känns som att jag har simmat i den Engelska kanalen. 

Det är så klart inte bara språket som Stridsberg behärskar till fullo, utan hon har också en tendens att skapa starka karaktärer. Jag är fullkomligt förälskad i hennes sätt att blanda verkliga personer med mestadels fiktion, jag tycker att det är helt fantastiskt. Man får en slags övergripande känsla av hur det skulle kunna ha varit att vara Sally och Ellen. Det handlar om identitet och sexualitet. Kan man ha ett starkt driv och krossa kanalen samtidigt som man hänger sig åt kärlek till en man eller en kvinna, eller till och med till ett barn?

Jag kommer hela tiden på, under läsningens gång, att det här är en ung, svensk författarinna som har skrivit det här. Jag känner mig så privilegierad av att få ta del av det här fantastiska för att jag förstår just det språk Stridsberg skriver på och känner en sorg över alla de som inte kan ta del av hennes böcker. Jag har vandrat runt i Tenderloin, San Francisco och känt av Valerie Solanas ande efter att ha läst Drömfakulteten, nu känner jag mig oerhört lockad av att besöka Dover, vandra på stranden, bada i kanalen, allt för att känna av Sallys ande. 

Jag har nu enbart Darling River kvar att läsa av Stridsbergs i detta nu utgivna verk, men det gör inget för när jag läst klart allt kan jag börja om från början igen. Jag vill helst läsa om hennes böcker en gång till direkt efter att den sista sidan är slut efter varje bok jag läst. 

Kära Sara Stridsberg, jag hoppas att du fortsätter i samma anda i många år till. Jag hoppas du fortsätter att ta dig an intressanta kvinnoöden i din egen tolkning, kanske att man kan få önska sig ett par? Vad sägs om Simone de Beauvoir, Irene Joliot Curie, Emma Bovary eller Sylvia Plath?

Boken kom just ut i "nytryck" som e-bok och finns att köpa här och här

Kommentarer

  1. Kul att höra att någon gillar Stridsberg, för jag har hört andra säga raka motsatsen, så som det brukas då man läser vad folk tycker :-)
    Har inte läst Stridsberg själv, men blev nog lite nyfiken nu.

    SvaraRadera
  2. Vilket fint inlägg! En riktig hyllning till Stridsberg! Jag har bara läst en, Drömfakulteten, men jag blev inte alls lika blown away. Men nu gjorde du mig faktiskt lite sugen på att försöka igen. :-)

    SvaraRadera
  3. Carita: Hoppas du gillar :)

    Fru E: Tack så mycket! Man måste läsa Stridsberg långsamt för att kunna njuta av det tycker jag, det är lätt hänt att man ökar takten och då blir det inte bra.

    SvaraRadera
  4. Åh. Jag vill SÅ läsa den.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…