Fortsätt till huvudinnehåll

Jellicoe Road - Melina Marchetta

De första 50 sidorna fattade jag ingenting. Jag började om, läste om vissa sidor och fattade inte mer för det. Jag slutade läsa om och bestämde mig för att bara fortsätta och se om det artade sig. Det gjorde det. Helt plötsligt är jag inte längre det minsta förvirrad utan är helt inne i historien.

Taylor går på Jellicoes internatskola som ständigt är i territoriekrig med Jellisarna och kadetterna. Hon blev lämnat på 7-Eleven av sin mamma som 11-åring men har funnit en modersgestalt i Hannah som hjälper till på skolan. Taylor verkar ha ett förflutet med kadetternas ledare Jonah Griggs, hon tvingades se på när Eremiten valde att ta sitt liv och en seriemördare härjar i området. 22 år tidigare skedde en fruktansvärd bilolycka på Jellicoe road, kan den ha något med Taylors förflutna att göra?

Det är ett ganska avancerat nät av händelser som Marchetta bygger upp och läsarens slängs helt skoningslöst in i det någonstans mitt i, därav min förvirring i början. Jag är enormt fascinerad av hur hon vågat göra det samt att hon sedan lyckas reda ut alla trådar. Mitt i allt har hon också lyckats skapa karaktärer som får min fulla uppmärksamhet och känns genuina. 

Det är tragiskt, det är sorgligt, det är spännande och det är medryckande. Om ni är förvirrade i början så ha tålamod och fortsätt, ni kommer inte att ångra er!

Recensionsbok från X Publishing

Köp boken här eller här








Kommentarer

  1. Visst var den underbar :)

    SvaraRadera
  2. Eli: Ja men det är svårt att förhålla sig till hypade böcker känner jag, vet inte riktigt vad jag förväntade mig eller till slut tyckte :) får smälta det lite!

    SvaraRadera
  3. vad skönt att du säger precis det som jag tänkt! Jag är väldigt färvirrad. Jag började läsa den på engelska och trodde att det var engelskan som var svår, men nu förstår jag att så inte var fallet. Men bra, nu vet jag att jag ska fortsätta. Tack! :)

    SvaraRadera
  4. Maria: Hahaa ja varsågod! Undra varför man väljer att skriva så, det måste ju vara en del som tröttnar när de inte fattar nåt efter 50 sidor...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…