Fortsätt till huvudinnehåll

Flickan med glasfötter - Ali Shaw

En dag möter Midas en speciell kvinna, Ida går runt i ett par enorma stövlar. Han blir genast nyfiken på henne och upptäcker att Ida sakta håller på att förvandlas till glas. Kan den mystiske mannen i skogen hjälpa henne, eller finns kanske svaret i det förflutna? 

Ali Shaw målar upp en fantastisk miljö med en helt oslagbar naturbeskrivning och med djur som gör folk vita och små flygande kossor. Dock kan miljöbeskrivningarna svämma över något och skapa lite ofokus och oflyt i mitt läsande. Men det är fantastiskt fint, det kommer att stanna hos mig länge. 

Handlingen då? Ja den är bra, men den är ganska komplicerad. Det är återblickar till flera olika karaktärer så jag tycker det är lite svårt att få ihop det, det är lätt att bli distraherad. Ibland hänger jag inte riktigt med i vem som är ihop med vem och vem som är vems mamma. Det hade underlättat med något färre karaktärer. 

Och jag kan inte riktigt påstå att jag tyckte särskilt mycket om huvudkaraktärerna. Jag kom aldrig över att Midas faktiskt tar av Ida strumporna när hon sover för att se vad det är för fel på hennes fötter. Och att Ida sedan förlåter honom och lagar frukost åt honom kan jag inte heller riktigt förlåta. Deras relation går lite för enkelt. Jag känner ett visst missmod över Idas speciella tillstånd, men jag blir inte särdeles ledsen. Jag hade tankar om paralleller till cancersjuka, men det berörde mig tyvärr inte lika mycket. Kanske att det berodde på att jag inte riktigt fastnade för karaktärerna. 

Tyvärr blev detta en hypad bok som inte riktigt nådde hela vägen fram för mig, jag hade gärna sett fler naturväsen och fler flygande små kossor. Jag tycker även att de moderna inslagen, så som digitalkameror, stör min upplevelse. Jag hade hellre sett att det utspelade sig i en icke teknologisk tidsålder. Det var en bra bok, men inte så mycket mer. 









Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…