Fortsätt till huvudinnehåll

11.22.63 - Stephen King

Jake Epping är en ganska så vanlig man. Han är frånskild och arbetar som High School-lärare. Han lever ett ganska så normalt liv, tills den dagen han kliver från år 2011 rakt in i år 1958. I Maine finns nämligen en dörr/port/lucka som leder tillbaka i tiden, men bara till ett visst datum. Med andra ord kan Jake inte välja själv vilken tidpunkt han vill resa tillbaka till. Om man skall förändra en stor händelse som påverkat historien, och utgångspunkten är 1958 - då känns det ganska logiskt att man vill förhindra mordet på JFK. Vilket är precis vad Jake ämnar göra.

Ja, vad ska man säga? King har gjort det igen - skrivit ett mästerverk. En bok som inte släpper taget ens när det gått flera veckor sedan jag slagit ihop den och ställt undan den i bokhyllan.
Först och främst måste jag lovorda det faktum att King inte tar några genvägar. Det är ju inte en helt oproblematisk grej att tänka sig att resa bakåt i tiden och förändra historien. Vad får detta för konsekvenser för framtiden? Även om man bara ändrar en aldrig så liten sak så kan det såklart påverka framtiden något enormt, på ett sätt man inte kan förutse. Tänk om man till exempel förhindrar sin egen födelse? Berättelsen blir mycket mer verklig på så vis att King låter huvudpersonen tänka igenom alla upptänkliga risker och möjligheter med det han tänker göra.
Ungefär i mitten av boken blir berättelsen ganska så seg och det känns som om handlingen står stilla. Eftersom Jake måste fördriva fem år och eftersom han måste ha råd att leva i 1958 så behöver han skaffa ett arbete. Han lär känna kollegor, skaffar sig goda vänner och förälskar sig i en kvinna. Således ägnas en god portion åt boken åt detta. Egentligen är detta också intressant, men jag stressar vidare då jag vill att det ska bli november 1963 någon gång. Jag vill ju veta vad som händer; lyckas han hindra Oswald från att mörda Kennedy? Och vad händer i så fall sen? Och om han reser tillbaka till 2011 igen, hur kommer världen då se ut? Vad har förändrats?

Ja, mer än såhär kommer jag så klart inte berätta. Jag rekommenderar verkligen att ni genast kilar iväg och införskaffar er 11.22.63 och börjar läsa. Det är en otroligt intressant historia och jag tror inte att ni blir besvikna.

Den finns bland annat att köpa här och här.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…