onsdag 4 april 2012

Oryx & Crake - Margret Atwood

Snöman lever i en tid där de flesta är döda. Han tittar på sin gamla klocka som slutade ticka för länge sedan. De varelser som finns omkring honom liknar människor, men de är inte riktigt vad vi kallar homo sapiens sapiens. En gång hette han Jimmy, hade en pappa som jobbade på organfarmen och en mamma som var eftersökt rebell. Man har avlat fram grisliknande djur med flera njurar för transplantation och man har avlat fram vakthundar utan någon som helst lojalitet mot människor. Men vad är det som har hänt mellan nu och då, och vilka är Oryx och Crake?

Det här är min första Atwood och jag kan inte annat än säga att jag är nöjd. Jag har tidigare sett filmatiseringen av Handmaids tale, och kunde redan där ana en dystopiernas mästarinna. Jag gillar verkligen stämningen i boken, jag tycker det är otroligt obehagligt med genmanipulation det skrämmer mig nog mer än växthuseffekten och dylikt. Atwood berör etiska frågor så som hur långt ska man gå för att få fram den perfekta människan, ska man utesluta sjukdomar, ärftliga egenheter och så vidare? Och så finns det såklart en kärlekshistoria mitt i allt och likaså problematiska förälder-barnrelationer. Och även om det kan låta som att boken innehåller mycket vetenskap och att den är en dystopi så är det inga krångliga utläggningar av vetenskapligt slag eller dylikt. 

Mitt i boken, efter att man fått de här två före- och eftervärldarna förklarade för sig, kunde jag känna att det var lite segt. Jag kände att jag inte alls förstod hur dessa två berättelser skulle kunna länkas ihop och då blev jag lite ointresserad. Men det gjorde ju enbart att det blev desto bättre när det hela knöts ihop, för det gör det så var inte oroliga för det. 

Köp boken här eller här












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...