Fortsätt till huvudinnehåll

Oryx & Crake - Margret Atwood

Snöman lever i en tid där de flesta är döda. Han tittar på sin gamla klocka som slutade ticka för länge sedan. De varelser som finns omkring honom liknar människor, men de är inte riktigt vad vi kallar homo sapiens sapiens. En gång hette han Jimmy, hade en pappa som jobbade på organfarmen och en mamma som var eftersökt rebell. Man har avlat fram grisliknande djur med flera njurar för transplantation och man har avlat fram vakthundar utan någon som helst lojalitet mot människor. Men vad är det som har hänt mellan nu och då, och vilka är Oryx och Crake?

Det här är min första Atwood och jag kan inte annat än säga att jag är nöjd. Jag har tidigare sett filmatiseringen av Handmaids tale, och kunde redan där ana en dystopiernas mästarinna. Jag gillar verkligen stämningen i boken, jag tycker det är otroligt obehagligt med genmanipulation det skrämmer mig nog mer än växthuseffekten och dylikt. Atwood berör etiska frågor så som hur långt ska man gå för att få fram den perfekta människan, ska man utesluta sjukdomar, ärftliga egenheter och så vidare? Och så finns det såklart en kärlekshistoria mitt i allt och likaså problematiska förälder-barnrelationer. Och även om det kan låta som att boken innehåller mycket vetenskap och att den är en dystopi så är det inga krångliga utläggningar av vetenskapligt slag eller dylikt. 

Mitt i boken, efter att man fått de här två före- och eftervärldarna förklarade för sig, kunde jag känna att det var lite segt. Jag kände att jag inte alls förstod hur dessa två berättelser skulle kunna länkas ihop och då blev jag lite ointresserad. Men det gjorde ju enbart att det blev desto bättre när det hela knöts ihop, för det gör det så var inte oroliga för det. 

Köp boken här eller här












Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.