Fortsätt till huvudinnehåll

Havsmannen - Carl-Johan Vallgren

Ett syskonpar växer upp under usla förhållanden. Det är 80-tal på västkusten. Nellas och Roberts mamma super och pappan sitter inne. Skolkamraterna är elaka, fruktansvärt elaka och det blir bara värre och värre. Och sedan kommer Havsmannen. 

Jag blir så fruktansvärt arg när jag läser den här boken för den skildrar hur hemska ungdomar kan vara och hur usla föräldrar det finns. Man får läsa om misshandel, utpressning, grov mobbing skolkamrater emellan. Och så dessa föräldrar som inte ger barnen mat, som snor barnens pengar för att köpa sprit och att de bara inte verkar ha en medkänslig gen i hela kroppen. I en scen där fadern byter ut Roberts glasögon, som han knappt ser något utan, mot läsglasögon och gör sönder hans gamla gjorde mig så arg så att det var tur att jag var på gymmet så att jag kunde få ut min frustration. Det är fantastiskt bra på ett obehagligt sätt för man vet att det är såhär vissa har det, tyvärr. 

Den där Havsmannen då? Ja han dyker ju upp mer som ett sidoelement, en liten liten hint om det där fantastiska som Den vidunderliga kärlekens historia handlade om. Jag tycker väldigt mycket om Havsmannen, missuppfatta mig rätt, men det känns lite som att berättelsen om syskonen är så stark att han inte riktigt får någon plats. Jag hade gärna sett mer Havsman faktiskt. Men en fantastiskt bra bok hur som, jag är inte på något sätt besviken. 

Köp boken här eller här


 






Kommentarer

  1. Det låter som en riktigt intressant bok, skriver upp på att-läsa-listan!

    SvaraRadera
  2. Louise: Läs gärna hans andra böcker också, om du inte gjort det :)

    SvaraRadera
  3. Just den scenen med glasögonen berörde också mig starkt. Jag fick starka glasögon när jag var åtta år och min mamma (som är snäll) tog av mig dem när det var otäckt på TV...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…