Fortsätt till huvudinnehåll

En osynlig - Pontus Ljunghill

År 1928 hittas flickan Ingrid brutalt mördad i Stockholm. John Stierna tar sig an fallet med mördaren som vet precis hur man ska göra för att sopa igen spåren efter sig. År 1953 befinner sig Stierna på ett kriminalmuseum i Visby. Han slutade som kriminalkommisarie men när en journalist vill skriva en artikel om Ingrid dagarna före preskriptionstiden gått ut rullas historien upp på nytt. Vem är den mystiske mannen med den udda löpstilen? Var är Ingrids Pigglet-halsband? Vad hände med bilen som mördaren kört Ingrid i? 


Det här är en deckarhistoria i min smak. Den är långsam och detaljerad, inget Da Vinci-koden-tempo här inte. Men det är ju inte mindre spännande för det. Det finns ingen superpolis mitt i allt utan karaktärerna är ganska normala människor som så klart har sina fel och brister. Stiernas relation spelar en stor roll, inte för brottsutredningen i sig, men för Stiernas välbefinnande. Att mördaren själv kommer till tals emellanåt ger en extra rysning genom kroppen. han ser polisen utreda hans brott och han vet med sig att de aldrig kommer att ta honom. 

Och för att inte tala om skildringen av Stockholm på 20-talet samt skildringen av tidseran över huvud taget, jag älskar det! Det handlar om en tid då oron i Europa sprider ut sig, som vi med facit i hand leder fram till andra världskriget. Det är många tekniska framgångar på gång, men ännu har man inte så många medel till att göra tekniska undersökningar på brottsplatser. 

Boken ska visst vara den första i en trilogi som utspelar sig i Stockholm på 20-talet, det ska bli spännande att se vad de två andra kommer att handla om. 

Köp boken här eller här







Kommentarer

  1. Åh, den är jag nyfiken på. Får rejäla Trentervibbar av omslaget dessutom

    SvaraRadera
  2. Bra med bloggar när man vill kolla upp nåt boktips! Jag ska nog läsa den här!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…