Fortsätt till huvudinnehåll

En osynlig - Pontus Ljunghill

År 1928 hittas flickan Ingrid brutalt mördad i Stockholm. John Stierna tar sig an fallet med mördaren som vet precis hur man ska göra för att sopa igen spåren efter sig. År 1953 befinner sig Stierna på ett kriminalmuseum i Visby. Han slutade som kriminalkommisarie men när en journalist vill skriva en artikel om Ingrid dagarna före preskriptionstiden gått ut rullas historien upp på nytt. Vem är den mystiske mannen med den udda löpstilen? Var är Ingrids Pigglet-halsband? Vad hände med bilen som mördaren kört Ingrid i? 


Det här är en deckarhistoria i min smak. Den är långsam och detaljerad, inget Da Vinci-koden-tempo här inte. Men det är ju inte mindre spännande för det. Det finns ingen superpolis mitt i allt utan karaktärerna är ganska normala människor som så klart har sina fel och brister. Stiernas relation spelar en stor roll, inte för brottsutredningen i sig, men för Stiernas välbefinnande. Att mördaren själv kommer till tals emellanåt ger en extra rysning genom kroppen. han ser polisen utreda hans brott och han vet med sig att de aldrig kommer att ta honom. 

Och för att inte tala om skildringen av Stockholm på 20-talet samt skildringen av tidseran över huvud taget, jag älskar det! Det handlar om en tid då oron i Europa sprider ut sig, som vi med facit i hand leder fram till andra världskriget. Det är många tekniska framgångar på gång, men ännu har man inte så många medel till att göra tekniska undersökningar på brottsplatser. 

Boken ska visst vara den första i en trilogi som utspelar sig i Stockholm på 20-talet, det ska bli spännande att se vad de två andra kommer att handla om. 

Köp boken här eller här







Kommentarer

  1. Åh, den är jag nyfiken på. Får rejäla Trentervibbar av omslaget dessutom

    SvaraRadera
  2. Bra med bloggar när man vill kolla upp nåt boktips! Jag ska nog läsa den här!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…