Fortsätt till huvudinnehåll

The Hunger Games - Suzanne Collins

Ja, jag är säkert sist ut med att läsa den här boken, men nu är det äntligen gjort. Ni vet ju redan vad den handlar om, en övermakt som tvingar invånarna i 12 olika distrikt att tävla mot varandra tills enbart en lever och segrar. Vi får följa Katniss som är distrikt 12:s kandidat.

Den här boken har varit extremt hypad och jag har skjutit upp läsningen just därför. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig så jag hade inte skyhöga förväntningar, men eftersom så många aktade boknördar läst och älskat så hoppades jag ju på det bästa. Jag kan dock inte riktigt påstå att jag blev tagen. Den är spännande och själva tävlingen är ett spännande koncept men det når inte riktigt hela vägen fram. Det är lite för självklart och lite för förutsägbart. Visst var det spännande på sina ställen, men jag blir aldrig förvånad. Om ni nu mot all förmodan tänker "jaha men det är ju en ungdomsbok" så tycker jag inte att det är något giltigt argument, snarare tvärtom. jag jämför så klart med böcker som Pullmans Den mörka materian och så klart Harry Potter. Den här når tyvärr inte alls samma standard.

Det som dock förvånade mig lite är att (läs inte vidare om du inte vill ha spoilers) boken slutade efter att tävlingen var klar, eftersom det ju faktiskt finns två till i serien. Jag tyckte att det var ganska segt i början, vilket kunde tyda på att tävlingen sträckte sig över alla tre böckerna, men så är då inte fallet. Det ger så klart intresse för att läsa vidare, vilket jag med största sannolikhet gör så småningom. Jag vet också att många blivit besvikna på den tredje och sista delen, jag vet inte varför, men det gör ju så klart att läsningen av del tre känns mindre lockande.

Köp boken här eller här.







Kommentarer

  1. Du är inte sist!
    Jag ska börja läsa den nu i veckan när jag får den från biblioteket. :)

    SvaraRadera
  2. mia och ...med näsan i en bok...: Jaha, så jag var alltså inte helt ensam :) Trevlig läsning!

    SvaraRadera
  3. Nej du är inte sist, jag har inte hunnit läsa den än!

    SvaraRadera
  4. Jag har inte heller läst böckerna. Bara typ första kapitlet i första boken. Jag blev inte så imponerad, så troligtvis kommer jag strunta i böckerna helt och se filmerna istället. Jag håller med om att de verkar ganska så förutsägbara, vilket ju är trist. Jag är inte heller så förtjust i action och tävlingar, utan är mer dramatypen. Men de kanske innehåller lite av varje? :)

    SvaraRadera
  5. Nämen, nu tycker jag du är petig, Metta! ;) /Therese

    SvaraRadera
  6. Jag har läst första och andra, och jag gillar MYCKET! :)

    SvaraRadera
  7. Jag har läst första och andra, och jag gillar MYCKET! :)

    SvaraRadera
  8. Jag har inte heller läst någon av böckerna men funderar på att göra det eftersom jag vill se den första filmen på bio.

    SvaraRadera
  9. Camilla: Precis vad jag tänkte :)

    SvaraRadera
  10. Åh, jag älskade Hungerspelen. Mycket för spänningen, men betydligt mer för samhällskritiken och jämförelsen med tv-fascinationen i vår värld och tid. Dessutom gillar jag Katniss!

    Jag blev inte alls besviken på trean, tyckte den var väldigt bra. Däremot blev jag ganska besviken på tvåan, den var visserligen bra men jag tycker det är den sämsta i serien.

    SvaraRadera
  11. Eli: Ja alla i bokvärlden verkar ju ha missat Battle Royale från 2000 som liksom handlade om ganska så samma sak. Fast inte en dystopi på samma sätt, men den var chockerande och galen när den kom. Det var liksom inget nytt för mig :)

    SvaraRadera
  12. Fast jag har sett Battle Royale ;) Jag tror till och med jag nämnde en jämförelse i min recension av Hungerspelen. Däremot tycker jag att de ändå är ganska olika, inte minst med tanke på att Hungerspelen är ungdomsböcker och Battle Royale kanske inte riktigt lika mycket. Men visst finns det likheter.

    SvaraRadera
  13. Eli: De jag har pratat med har bara varit sådär "men gud tänk att hon kom på att ha som ett spel där de ska döda varandra!" Då blir man ju lite sådär "Det är gjort!" haha :)

    SvaraRadera
  14. Ja okej så pass överraskad var jag väl inte :P Det har jag nog inte sprungit över men i så fall hade jag nog också sagt "det är gjort", haha!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…