Fortsätt till huvudinnehåll

Den perfekte vännen - Jonas Karlsson


När man säger att man läser en novellsamling av Jonas Karlsson, så säger de flesta "Vadå, skådespelaren?" och ja, han är väl mest känd som skådespelare. Jag blev något skeptisk till att han skulle kunna skriva, fördomsfull som man är, men efter att ha sett honom i Babel blev jag ytterst intresserad av vad som verkade vara rätt surrealistiskt åt Murakamihållet.

Nä jag började lyssna på Karlssons andra novellsamling så blev jag först något förvirrad. Det handlar helt plötsligt om pinsamma möten där man tror sig känna någon men minns inte vem det är, och en skola där det delas ut rosor mellan eleverna på alla hjärtans dag. Det var lite småfnissigt och igenkännande, men inte alls det där som jag hade förväntat mig. Sedan kom jag till den tredje novellen, Rummet. Den handlar om en man som går in i ett rum som bara han ser. Det är en extremt osympatisk karaktär, vilket i och för sig de flesta i novellen är, och det är oerhört bra. Även en av de senare novellerna, Cirkus, är av lite samma mystiska karaktär och påminner mig en del om David Lynchs film The lost Highway.

Jag tycker mycket om Murakami, Kafka och Lynch och kan se många likheter med dessa och några av Karlssons noveller. Däremot finns det några, som till exempel den där en person berättar om en rätt intetsägande flygresa, som inte ger mig så mycket. Jag saknar nog något av en röd tråd i samlingen, men man kan väl inte gilla varenda text i en novellsamling?

Köp boken här eller här.







Kommentarer

  1. Mina favoriter var också Rummet och Cirkus. Har dock inte läst fler samlingar, men novellixen var också bra!

    SvaraRadera
  2. enligt O: Han pratade väl om den senaste i Babel förra säsongen och det verkade lovande!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.