Fortsätt till huvudinnehåll

Korparna - Tomas Bannerhed

Det är sjuttiotal på en bondgård i södra Sverige. Jordbruket går inte så bra och ungdomarna är inte alls intresserade av att lära sig det hantverk som att vara bonde innebär. En ung pojke flyr gärna till fåglarnas värld medan fadern uppträder allt mer konstigt medan modern försöker hålla familjen uppe. 

Det första som den här romanen påminner mig om är Fria män av Halldór Laxness. Fadern som absolut vill leva kvar i en värld som tillhör det förflutna och den yngre generationen som inte vill bo på landet utan som vill flytta in till städerna, gå i skolan, läsa böcker. Det andra som den här romanen påminner mig om är den dokumentär som gick på SVT i julas vid namn Kokvinnorna, där ett par systrar hotas bli av med sin gård på grund av vanvård fast de bara försöker förvalta föräldrarnas arv genom att sköta gården på ett sätt som de kan. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om boken. När den kom intresserade den mig inte alls, när den vann Augustpriset blev jag nästan mindre intresserad. Dock valde jag ändå att hålla en öppen bokcirkel på biblioteket om just den här boken, för att utmana mig själv och för att få prata om boken. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att den är bra eller om den tråkar ut mig. Historien om fadern är tragisk och hemsk, språket är helt klart fantastiskt, men det där med lantbruk och fåglar tilltalar mig inte egentligen. Eller passar det in just i den här berättelsen? Kanske är det till och med så att den inte hade fungerat på något annat sätt?

Det ska bli oerhört intressant att höra vad de andra cirkeldeltagarna har att säga om den. 

Köp boken här, här eller här







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…