Fortsätt till huvudinnehåll

Jag kan se i mörkret - Karin Fossum

Riktor jobbar på ett äldreboende. Han tycks vara en godhjärtad och omtänksam vårdare, men när ingen annan ser så plågar han de äldre. Nyper dem hårt bakom örat, eller spolar ner deras mat och mediciner i toaletten mitt framför dem. Han är noga med att inte lämna några spår efter sig. Han njuter av att se rädslan i de äldres ögon när han närmar sig.
Riktor bor ensam i ett hus, och umgås inte med någon. Ofta går han till parken och slår sig ner på en bänk. Där sitter han sedan och iakttar de andra som brukar komma dit. En dag går han på en långpromenad, och då får han se att en skidåkare åker rakt ut på sjön och igenom isen. Riktor står vid strandkanten, och fylls av ett rus av adrenalin när han ser mannen kämpa för sitt liv och till slut förlora den kampen.
I parken blir Riktor bekant med en alkoholist, Arnfinn. Han tar med sig sin nyfunna vän hem och bjuder honom på sprit. Dock får deras vänskap ett abrupt slut då Riktor får se att Arnfinn stjäl pengar ur hans plånbok. Då kokar någonting över inuti Riktor, och en enorm vrede pyser ut.

Jag läste (eller rättare sagt lyssnade på) Jag kan se i mörkret efter att ha läst om den hos Eli, och jag kan inte annat än att hålla med om att det är en sjukt obehaglig bok. Den berättas utifrån Riktors perspektiv, och man förstår snart att man har hamnat i huvudet på en väldigt sjuk person. Riktor är medveten om att hans beteende mot de gamla och försvarslösa på äldreboendet är fel, och han är skicklig på att dölja det. Han har dock inte dåligt samvete för vad han gör, tvärtom. Han är en kall människa, helt utan sympati och empati. Man kan inte låta bli att ställa sig frågan om varför han har blivit som han har blivit - har det med hans uppväxt att göra, eller är han helt enkelt "född sådan"?

Jag kan se i mörkret är en väldigt välskriven, trovärdig bok. Jag rekommenderar den verkligen. Den finns att köpa bland annat här och här.


Kommentarer

  1. Ja, den får en verkligen att fundera! Ruskigt välskriven (och helt enkelt ruskig!) bok.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…