Fortsätt till huvudinnehåll

Den stulna romanen - Nawal el Saadawi

För drygt ett år sedan var jag i Egypten, strax efter att turister dödats av hajar och precis i samma veva som en grönsakshandlare tände eld på sig själv i Tunisien som ledde till revolution i hela arabvärlden. Hade jag läst Den stulna romanen innan dess vet jag inte om jag hade varit så intresserad av att åka dit. 

Bodour fick en gång i sin ungdom uppleva kärleken, vilket resulterade i ett flickebarn som lämnades i rännstenen. Hon är numera gift med en framstående skribent, ett äktenskap som på ytan verkar perfekt men som bakom fasaden är hemskt. Hennes man bedrar henne, våldtar gatupojkar och stjäl hennes roman. Samtidigt växer en ung gatuflicka vid namn Zina upp till att bli en fantastisk sångerska, något som inte är accepterat av den islamistiska regimen. 

Bodours förste älskare verkar vara en hygglig man, likaså skribenten Mahmoud som vågar publicera en artikel om gatuflickan Zina. Men utöver det är alla män helt fullkomligt vidriga. Ju högre uppsatta desto mer gömmer de sig bakom en skev religionssyn och bedrar och våldtar. Jag blir så brutalt äcklad av dessa vidriga kräk så att jag knappt orkar läsa vidare. Jag kan inte ens börja att se några likheter mellan dessa kräk och de som jag kallar män i min verklighet. 

Och religionen Islam och Koranen får sig en varsin rejäl känga i Saadawis bok, jag kan förstå varför hon fått sitta fängslad för sin litteratur, men det betyder så klart inte att hon på något sätt gör fel utan tvärtom. Under den arabiska våren förra året kunde man ofta se bilder på Saadawi mitt i demonstrationerna i Kairo.  Jag hoppas verkligen att förhållandena nu blir bättre i samtliga länder som lyckats störta dessa fruktade ledare. 

Saadawis språk är så klart klanderfritt. Hon sätter huvudet på spiken gång på gång i sina beskrivningar och funderingar kring livets värden och de högt uppsattas idioti. Bodour läser själv Koranen och ifrågasätter männens beteenden. 

Men jag är bara så arg. Hur kan den här hycklande mannen, en av landets största skribenter, se sig själv i spegeln och rättfärdiga det han gör? och så stjäl han fruns roman, som handlar om hennes eget liv, och publicera den i sitt eget namn, som om han vore någon slags kvinnokämpe? Jag vill inte gärna tro att det finns människor som dessa, men tyvärr är jag nog lite väl naiv. Usch. 

Köp boken här, här eller här







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…