Fortsätt till huvudinnehåll

1Q84 (Första boken) - Haruki Murakami

Året är 1984. Aomame är kampsportstränare till vardags men är även lönnmörderska. Hon vill inte ha någon nära relation till en man men kan inte låta bli att ragga upp tunnhåriga medelålders män för vilt sex. Tengo är en halvdan författare som en dag kommer över uppdraget att i hemlighet skriva om 17-åria Fukaeris ännu inte utkomna roman Luftpuppan. Aomames och Tengos berättelser knyts ihop av en sekt och av en värld med två månar som kallas 1Q84. 

Murakami är bättre och mörkare än någonsin förr. Han målar som vanligt upp en surrealistisk stämning i en värld som är mycket lik vår egen, fast ändå inte. Det är mycket sex, en hel del historia och musikaliska referenser, även om de två senare än så länge är ganska få.

Murakamis karaktärer är, som alltid, lite udda och på gränsen till tafatta eller störda. Även om Murakamis miljöbeskrivningar är rätt vaga så finns ändå Tokyo och Japan där, som i bakgrunden och för mig som varit där så är det så klart en extra kick.

Men märk väl att detta är del ett av tre. Det känns som något av en transportsträcka på 450 sidor inför den andra boken. Det händer alltså inte så väldigt mycket, vilket det kanske inte alltid gör i Murakamis böcker, men här händer det nästan ännu mindre ändå. Men det är en fantastiskt bra start, det bådar gott inför kommande två böcker, som jag så klart tänker spara lite på. Jag vill inte att det ska ta slut för snabbt och jag klarar nog inte riktigt av för mycket Murakami på en gång.

Boken går inom kort att köpa i pocket här och här.







Kommentarer

  1. Man måste vara på humör för Murakami, tycker jag! Jag trodde att jag skulle läsa dessa böcker direkt när de kom, men det har inte blivit av. Fint att den första snart kommer i pocket - jag får satsa på det, tror jag.

    SvaraRadera
  2. Fru E: Ja man får ta lite åt gången! Tycker att du ska ta tag i det på en gång :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.