Fortsätt till huvudinnehåll

Fjärilen i glaskupan - Jean-Dominique Bauby

Vissa människor återhämtar sig efter en stroke, andra får bestående förlamningar. Några få råkar ut för något som kallas locked-in-syndrome, alltså att personen i fråga är så gott som totalförlamad men är vid fullt medvetande. Jean-Dominique Bauby är en person som råkat ut för det här, den här boken är hans självbiografi. 

Bauby har genom att enbart blinka med sitt vänsteröga dikterat den här boken. Han har alltså blinkat lika många gånger som varje bokstav i varje ord har för ordning i alfabetet. Han berättar om hur livet var före olyckan, hur han var chefsredaktör på tidningen Elle, och hur livet ter sig efter olyckan, hur det är att få sin blöja bytt som en man i 40-årsåldern och hur arg man som totalförlamad blir när någon stänger av ens TV mitt i en spännande fotbollsmatch. 

Trots detta tragiska öde och konstanta tankar i stil med "Men herregud det här har han BLINKAT fram!" så grabbar berättelsen aldrig tag i mig ordentligt. Jag tycker väl kanske att han är något av en stropp före olyckan och kan inte riktigt känna med honom. Samtidigt är det enormt svårt att hela tiden intala sig vilken fruktansvärd sits han hamnat i som är helt medveten men det enda han kan göra är att blinka med ena ögat. Det är så hemskt så jag kan knappt föreställa mig det. En fin liknelse, tycker jag, är när Bauby berättar om när han rakade sin pappa då han var sjuk, och nu är det andra som rakar Bauby själv. 

Bauby dog tre dagar efter att boken kom ut i Frankrike, vilket gör det hela än mer tragiskt. Den finns även filmatiserad 2007. 







Kommentarer

  1. Jag ska ha praktik på en stroke/neurolog avdelning och har blivit tipsad om att läsa just Fjärilen...för att få större förståelse.

    SvaraRadera
  2. Boktagen: Oj, vilket sammanträffande :) Ja jag tror absolut att den är bra i det syftet.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…